Apatiska barn - sanning eller manipulation?

Apatiska barn skapar återigen rubriker. Upphovet till diskussionerna den här gången är inte någon allmän empati eller medmänsklighet gentemot sargade asylsökande barn utan anklagelser om lögn, falskhet och tillgjorda sjukdomstillstånd som lik en storm väller över de försvarslösa barnen. Migrationsverket påstår sig ha hittat 13 familjer som vanvårdat sina barn i hopp om att få stanna i Sverige. Socialminister Morgan Johannson var inte sen med att bekräfta detta påstående om falska apatiska barn. Socialstyrelsen hade redan tidigare, oktober 2005 i Meddelandeblad nr. 1, anslutit sig till denna våg av misstänkliggörande av apatiska barn genom att varna för barn med manipulativt apatiskt beteende.

Vad kan det finnas för bakomliggande orsaker att ministrar och myndigheter plötsligt upplyser oss om demoner till asylsökande föräldrar; människor som skickar sina barn till döden för att få uppehållstillstånd? Påskuppropet och den breda kampanjen "Flyktingamnesti 2005", engagerade massor av människor som ville se ett slut på åratal av lidande för gömda flyktingar inklusive tusentals barn. Folkopinionen tvingade till slut regeringen att backa och gå med på en överenskommelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att på nytt pröva de gömda asylsökandenas ärende. Många av de apatiska barnen hör till denna grupp asylsökande. Opinionen och makten drog åt olika håll i denna fråga och regeringens företrädare blev alltmer trängda.

Sabinas, som strax efter den nya flyktingamnestin skickades tillbaka till Makedonien för att dö sakta under bar himmel, upprörde många människor. Migrationsministern Barbro Holmberg gjorde bara bort sig när hon ville visa sin empati i Uppdragsgranskning genom att be familjen ringa till Migrationsverket och berätta för dem hur de har det där nere. Sabina ligger kvar apatisk i sängen där i Makedonien utan någon skymt av professionell läkarhjälp. Sabina är inte ensam om detta grymma öde. Det finns många andra barn i samma situation som trots ihärdiga intyganden från medicinskt expertis om barnens livsfarliga hälsotillstånd visades ut ur landet liggande på bår. Sabina är det enda fallet som vi har fått följa efter utvisningen. De andra fallen är bortblåsta från myndigheternas och det offentligas minne.

Konspirationsteorier brukar göra den komplicerade verkligheten rak och enkel och gör sig av med problematiken genom det enkla svaret, komplotten. Migrationsministerns tabbe och uppmärksamheten kring Sabina väcker med rätta tankar om inte frågan om "manipulativa apatiska barn" är ett motoffensiv för att hålla skenet och misskreditera både barnen och den massiva opinionen. Men hur man än ställer sig till detta är resultatet det samma. I och med detta ändras fokus från den inhumana och barnfientliga asylpolitiken till de asylsökande själva som inhumana, lögnaktiga och falska individer som tar till vad som helst för att nå sitt mål.

Men kan man utesluta att barn inte har använts i ett spel för att familjen ska få uppehållstillstånd? Kan det inte finnas barn som bara gör sig till som Socialstyrelsen säger i sitt meddelandeblad? Ingen kan, med vettet i behåll, utesluta detta. Det här är ett påstående som måste bevisas i varje enskilt fall. De apatiska barnen är barn till föräldrar som flytt sina hemländer och sökt asyl av olika anledningar. Det gemensamma för den överväldigande majoriteten av dessa människor är avsaknaden av trygghet, vilket också är grundorsaken till själva flykten. När tryggheten blev rubbad i ursprungslandet fick man fly hals överhuvud. I Sverige fortsätter den obarmhärtiga otryggheten i den smärtsamma asylprocessen. Vuxna har en mycket längre livserfarenhet att luta sig mot för att handskas med motgångar och svårigheter i livet. De har en vuxen och mer beprövat intelligens och ett mer utvecklat psyke för att möta livet som det är.

Vad brukar barn göra när de inte kan förstå den grymma världen utanför? De springer gråtande till sina föräldrar. Vad gör barn när de blir det minsta osäkra på det som sker i omgivningen? Jo, de rusar till pappa eller mamma eller den första närstående vuxen eller äldre individ än de själva som för tillfället råkar befinna sig i närheten. Och vad gör asylsökande barn som har hängt med sina livrädda föräldrar när de känner att livet är outhärdligt? Även dessa barn brukar ha samma livsmönster men vad hjälper det när de hjälpande själva befinner sig i en livskris i ordets verkliga bemärkelse? Föräldrar är mittpunkten i barns universum. När självaste räddaren, försvararen är i nöd och darrar i sina beståndsdelar hur känner då barnet sig? När den som är tänkt att ge barnet trygghet själv är i upplösningstillstånd vänder barnet sig inåt. Det bryter sina kontakter med sin omgivning för att skydda sig. Dessa barn behöver inget manipulativt beteende. De spelar sina egna känslor och sitt liv så som det är. Far eller mor behöver inte ha några regi- eller skådespelartalanger för att förmå sina barn spela rollen av ett sjukt barn när hela familjens liv är i gungning på riktigt.

Känslomässigt är barn oerhörd intelligenta. Ingeting kan gå dem förbi på detta plan. Föräldrar behöver aldrig prata om att de är oense eller håller på att glida isär för att barnen ska få nys om det. Barn känner av det känslomässiga klimatet mycket fort. Det är ett av naturen givna förmågor till människan för sin överlevnad. Barn till asylsökande föräldrar kommer själva på hur föräldrarna mår. De ser det med oerhört skärpta och nyfikna ögon. Barnen har en egen inneboende känslometare som registrerar varenda känslomässig rörelse. Föräldrarnas otrygghet, deras rädsla för sina liv, återspeglar sig i barnen. Ibland kan vi se konsekvenserna direkt i form av barn som vänder sig inåt och skärmar av sig helt och hållet eller tar till andra extrema beteenden. I andra fall får vi känna på detta kanske långt senare i barnens liv.

Det finns en verkligt uppseendeväckande aspekt av denna nyväckta fråga som varken Migrationsverket eller socialministern tänkt på. Migrationsverket har anmält asylsökande föräldrar till polisen för vanvård. Vi vet att alla myndigheter enligt lag är tvingade att polisanmäla när de får kännedom om lagbrott. Men i just det här fallet, vanvård av barn, är polisen varken den första eller viktigaste myndigheten som skall informeras. Det är socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för att barn inte far illa i Sverige. Vet verkligen Migrationsverket inte detta? Det kan man knappast tro! Hur kommer det sig då att socialtjänsten inte fick några som helst anmälningar på sitt bord från Migrationsverkets sida? Här är ursäkten värre än synden själv! Den enda förklaringen är att det handlar om "asylsökande barn". De kan inte anses ha samma rättigheter som icke asylsökande barn! Ett döende asylsökande barn kan man utvisa utan några större samvetskval. Nimo och Ahmed kunde man låta stanna kvar i Somalia i åratal. Nadina kunde man skicka tillbaka till Bosnien trots en enstämmig läkarkår som sade att hon inte kunde få det hjälp hon behövde för sin syn där. Detta är motbjudande men tyvärr en del av den bistra verklighet vi lever i. Denna värderelativism visar tydligt sina spår i de asylsökande barnens situation i allmänhet och de apatiska barnen i synnerhet.

Av Soleyman Ghasemiani 29 nov 2005 08:23