Mina barn ska inte bli akademiker

Samtalet gled in på samhällsfrågor.
"Jag ångrar verkligen att jag tog en fil mag examen", sa jag samtidigt som jag tvingade i mig ännu mer vin "men jag måste se framåt förstås, och det är så dags att ångra sig nu."
Fyra par ögon stirrade på mig.
"Är du verkligen allvarlig nu?", frågade hon.
"Som en hjärtattack", svarade jag. "Jag borde ha skaffat jobb direkt efter gymnasiet och pluggat företagssekonomi på kvällarna. Då hade jag kanske varit säljchef nu istället för medlem i AA arbetslösa akademiker med tillhörande studieskuld. Nu jobbar jag som spottkopp telefonförsäljare och en bra dag har jag dubbelt så hög timlön som jag skulle ha haft om jag fått arbete som informatör eller bibliotekarie. Och det är inte för främst för pengarnas skull jag tänker så här. Det stinker visserligen att de flesta inte tjänar på att utbilda sig. Men dessutom verkar det vara lika lätt att få ett arbete som akademiker som att vinna på lotto trots att "bibliotekarie eller informationsarkitekt skulle vara ett framtidsyrke"!
Jag gestikulerade häfigt med ena handen samtidigt som jag spillde vin med den andra.
"Jag hoppas att mina framtida ungar kommer se mig som ett avskräckande exempel och börja jobba tidigt."
"Det ska inte mina barn göra!", utbrast min vän upprört. "Och du kan inte ångra att du pluggade! Tänk så mycket du har utvecklats de här åren!
"Min stjärt", tänkte jag. "Det var förstås väldigt utvecklande att lära sig hur man dansar på ett bord utan att tappa balansen samtidigt som man halsar öl och skrålar visa mig hur man går hem samtidigt som man försöker hindra killen brevid att dyka ner i ens urringning. Högre bildning, jajamen."
Högt sa jag: "Hör ni, ni båda är mycket mer solidariska och vänstersinnade än vad jag är, hur kommer det sig att era killingar måste gå vidare med högre studier? Mina kids, om jag får några, ska arbeta med sina händer istället. Det är högre staturs och vet ni vad t ex byggnadsarbetare tjänar? Dessutom kan jag behöva någon händig person i familjen."
Stämningen blev lite tryckt och jag gick hem tidigare än vad jag planerat.

Dagen efter funderade jag över min pappa och på hans liv i Grekland innan han flydde till Sverige. När han var ung ville han studera på den humanistiska linjen på gymnasiet. "Nä!", vrålade min farfar då, fast på grekiska. "Jag vill inte ha en jurist till i släkten min farbror är advokat du får bli ingenjör i stället."
Så farsan blev ingenjör och hade kanske till och med fått jobb om han hade stannat kvar i militärdiktaturen. Hans dotter hade tyvärr inte någon klok farfar närvarande utan började på humanistisk linje i gymnasiet, och efter det gick det bara utför. Men man ska se framåt och mitt barn ska inte gå i mina fotspår. Jag ska köpa en lek-snickar låda och alla möjliga tekniska leksaker åt den så fort hon eller han är stor nog. Kommer ungen att vilja läsa något annat än tekniska handböcker komer hon eller han få en peppis med baksidan av en sked.
"Vad har vi sagt om böcker? Jag köpte en fin hammare åt dig. Gå och spika in en spik eller nåt"
Och slutligen får vi hoppas att hon eller han inte kommer till mig och vill studera på något teoretisk programm. "Nä!", kommer jag att vråla då. Jag vill inte ha en akademiker till i släkten. Det behövs för övrigt bara en handfull akademiker i Sverige. Du får bli byggnadsarbetare istället.

Jag tror jag kommer bli en bra mamma.

Av Eleni Schmidt 16 nov 2005 23:48