Raka vägen till fängelse

När litteratur som är tidlös in i märgen återutges hundra eller tvåhundra år efter sin tid undrar man hur det kan komma sig att vi ingenting lärt. Henry David Thoreau vägrade att betala skatt och hamnade i fängelse. Om inte en ”hjälpsam” själ sprungit till ”undsättning” hade Thoreau fått stanna bakom lås och bom, nu släpptes han efter en natt. Händelsen utspelades i Amerika någon gång i mitten av 1800-talet. Idag, i Sverige, kontrolleras vi av ett vattentätt system som sällan ifrågasätts på djupet för vi har ju så mycket att vara tacksamma för. Skattepengarna går till skola, sjukvård och polis, instanser som visserligen inte erbjuder någon valfrihet eller kvalité, men som är fundament i vår tillkämpade trygghet.
Vad skulle hända om jag ströp tillförseln till staten, om jag slutade redovisa mina inkomster, om jag ve och fasa knäckte svart eller om jag sände ett brev till regeringen där jag förklarar att jag inte vill ha några bidrag överhuvudtaget, att jag inte nyttjat den subventionerade vården sedan 1995 och att jag hellre klarar mig utan svenskt rättsväsendes beskydd än finner mig hunsad av detsamma?
Thoreaus Civil Olydnad skrevs 1849, dryga decenniet före amerikanska inbördeskriget och i kölvattnet efter Amerikas krig mot Mexiko och stölden av Texas, Kalifornien och New Mexico. Men det som i sak gällde då och därborta gäller idag här hemma. Bokens budskap är jävligt aktuellt, något som Johan Hammarström sätter fingret på i ett nyskrivet efterord. I enlighet med Thoreaus teser om skillnaden mellan individuella och militanta kollektiva handlingar frågar Hammarström:
”Var finns de som /…/ med kraft försvarar den enskildes genuina samvetsröst? Knappast bland de politiska agitatorerna, knappast i media, knappast i Göteborg år 2001 eller bland brinnande scanlastbilar.”
Således helgar samma slags hjärntvätt medlena oavsett vilken grupp som ljuder i skällan; korrupta politiker, militanta veganer, likhetsfeminister, fackföreningsbossar, tevereportrar, näringslivstoppar och så vidare. När Thoreau talar om folkmakt, att folket har makten, talar han om individens oberoende snarare än massans konforma röst. Otvingad empati kan bara kännas och visas av en fri individ.
Vi tror till mans att staten är nödvändig. Vissa anser att den är ett nödvändigt ont, andra att den är god och uppfostrande. Alternativen ses som utopier, fantasier, flum. Thoreau menar att det räcker med en enda människa för att bryta ett mönster, men att flertalet tycks finna sig i rådande normer och system. De missnöjda klagar och gnäller utan att göra något åt sin situation och ursäkten ”jag kan ju ändå inte åstadkomma något ensam” bottnar i lättja, feghet, blind tro på kollektivet och bristande självaktning. Hårda ord kanske, samtidigt framstår Thoreau som accepterande och ödmjuk; han har det civila kurage en människa behöver för att kunna respektera sig själv. Då är det också lätt att respektera andra.
Frågan man bör ställa sig, idag, imorgon och den dag man lägger sin röst i valurnan är: Ska staten kontrollera mig eller ska jag kontrollera staten? Thoreaus Civil olydnad influerade Mahatma Gandhi och Martin Luther King jr när det begav sig. h:ström – Text & Kulturs nyutgivning skulle kunna förändra Sverige på nolltid. Det räcker att en enda människa läser boken.

Titel: Civil olydnad
Författare: Henry David Thoreau
Översättning efterord: Johan Hammarström
Förlag: h:ström – Text & Kultur
Nyutgivning: våren 2005

Av Stefan Whilde 17 okt 2005 18:28