Oroa dig mer

Har du drömmar om att satsa på någon egen idé eller byta till ett annat, mer spännande, jobb men blir skräckslagen av tanken på att säga upp dig, förlora din månatliga inkomst och hamna sist i något turordningssystem? Känner du en stor klump i magen av oro och fasar du för att förlora din trygghet om du tar ett nytt steg i en ny riktning?

Bra, fortsätt då med det, för jag vill inte ha någon konkurrens.

Länge närde jag drömmar om att göra en egen grej, vara min egen chef och att styra mitt eget liv och öde. Pratade om det ofta och under väldigt många år och åtskilliga människor har säkert tröttats ut av att lyssna på mitt eviga malande om affärsidéer som aldrig tog någon konkret form. Ett ständigt flöde av tankar och uppslag fanns i min hjärna och ingenting hände eftersom jag inte vågade ta steget och var rädd för att förlora min "trygghet". Så höll det på tills jag slutligen och äntligen gjorde slag i saken och startade upp min firma.

I DN kunde vi nyligen läsa hur en överläkare i psykiatri, David Eberhard, beskrev oss svenskar som trygghetsnarkomaner. Han nämner också att akademiker hellre lever på bidrag än startar eget företag. Är detta Sveriges elit frågar jag mig. Deras år i universitetsvärlden har hjärntvättat dem att tycka att det är fult och förnedrande att sälja. Nämner man någon gång orden fri marknad och kapitalism så snäser de indignerat. Sedan sitter de där och får ingen anställning samtidigt som de fisförnämt vägrar att jobba med något som är under deras värdighet. De hatar tanken på att de ska ägna sig åt företagande och att skaffa kunder. Med sådana eliter är det ingen slump att vi halkar efter i välståndsligor.

Det talas om hur uselt företagsklimatet är i Sverige, hur få nya företag som startas och att alla regler och skatter gör att ingen vågar satsa på att driva en egen business. Min erfarenhet hittills är att det inte riktigt stämmer. Visst är skatterna för höga och självklart måste vi rensa i floran av hämmande regleringar och krångliga lagar som sätter käppar i hjulen för våra entreprenörer, men jag tror att det verkliga problemet ligger i att David Eberhard har rätt eftersom vi blir skräckslagna inför tanken på att ge oss ut i det okända och okontrollerbara. Inlindade i bomull och med cykelhjälmar, utrustade med livrem, hängslen och förgrämda miner lever vi våra liv i världens tryggaste land och vågar inte längre någonting.

Vi har dessutom horder av högt avlönade politiker, framförallt på vänsterkanten, som går till val på vår ängslan och osäkerhet. Likt headhunters hittar de nya företeelser som de vill varna oss för och därmed späda på vår oro. De riggar gärna upp en dyr myndighet som ska trösta och vägleda oss och som drar oss djupare ner i beroendet. De gör sig en god hacka på vårt trygghetsmissbruk och jag tänkte göra samma sak, fast tvärtom, eftersom jag vill behålla mina kunder för mig själv och inte ha någon konkurrens.

Av Urban Johansson 17 okt 2005 00:27