Älskade lilla flicka

Ibland bryts mina nuvarande lugna behagliga rutiner av någonting som har med ett tidigare liv att göra. Nej jag menar inte någon preexistens före detta jordeliv utan det faktum att mitt liv några gånger kommit till vägs ände och fått lov att ändra riktning och börja om ifrån början.

Den här veckan har jag till exempel funnit mig själv stående på knä i en främmande farstu i ett främmande hus!

Jag öppnar försiktigt brevinkastet kallsvettig av rädsla att det ska höras inne i lägenheten. Kvinnan därinne talar i telefonen och jag blir förhäxad av hennes röst. Jag försöker lägga örat ännu tätare intill brevspringan men har ont i magen av rädsla för att någon granne ska glänta på sin dött och avkräva mig en förklaring. Är jag kanske en inbrottstjuv på jakt efter en tom lägenhet? Efter en blick på de trasiga ytterdörrarna, polislåsen och de små titthålen i dörrarna förstår jag att främlingar i farstun kan te sig hotfulla i detta område. Och en stadgad mormor och farmor beter sig säkert inte så här?

Men jag är den flicka jag var en gång just för ögonblicket.

Jag har bott i Stockholm i över 35 år men aldrig förut varit i de här kvarteren. Utflykten har varit planerad i nästan 10 år men så har rädslan, den alltid så förlamande rädslan, alltid sagt stop. Rädslan för att utsätta mig själv för ytterligare plågor. Ännu mer för att utsätta henne där inne för en förmodad ilska, sorg eller bara förvirring: Minns hon ens att jag fanns en gång? Räddast är jag för att hon ska öppna dörren och kräva en förklaring.

Lösryckta ord når mina öron: Någonting är svårt och jobbigt och pappa som dog för två år sedan. Jag vet redan det. Hade hennes pappa varit i livet hade vilda hästar inte fått mig att uppträda så här dumdristigt. Hoten ifrån förr kan jag ännu höra mycket tydligt i mitt inre.

Rösten hörs hela tiden. Den höjs och den sänks och jag tänker ängsligt på trådlösa telefoner som man kan förflytta sig med under samtalets gång. Jag har hört den där rösten i mina drömmar i många år nu, men då var det en ensam liten flicka på fem år som talade och talade med mig. En liten rädd och ledsen flicka som jag en natt svek och lämnade bakom mig när jag klättrade ut genom fönstret och gav mig iväg. Minnet av henne jag måste lämna bakom mig har gjort ont hela livet.

Nu bor det en medelålders kvinna på andra sidan den tunna dörren. En förmodad fientlig främling vars liv jag inte vet mycket om. Jag vågar inte dra ut på ögonblicket längre utan skyndar mig nerför trappan med hennes röst fortfarande ringande i mina öron.

Älskade lillasyster.

Väl hemma igen kommer en älskad liten flicka springande emot mig.
- Farmor, farmor jag vill bada och vad har du gjort i dag farmor, bubblar det ur henne medan de små runda armarna lindas runt om min hals.

Nästa månad fyller hon fem år.

Älskade lilla flicka.

Av Sunny Börjesson 17 okt 2005 00:44