sourze.se
Artikelbild

Dokusåpor uppfostrar tonåringar

Jag kan inte förstå varför folk envisas om att gnälla så mycket när det gäller dokusåpor. Vissa av dem är fantastiska att följa ur ett rent psykoanalytiskt perspektiv och kan dessutom få ungdomar idag att inte börja supa, röka och strula.

Big Brother exempelvis, länge ett av mina absoluta favoritprogram, här har du det ultimata sociala experimentet. I min mening den bästa programidén genom tiderna. Dem stänger in ett gäng vuxna människor i ett hus i många, långa veckor, utan manus, och så får man helt enkelt se vad som händer. Det är tjejen som har usel självbild, gråter av varje ansats till kritik, och kryper upp i bikten med något gosedjur från hemmet. Oftast lite mullig. Och tjejen som vill vara alla till lags, som inte tål när någon inte tycker om henne. Just detta blir ofta fallet då hon är otroligt påstridig och konstant glad. Vi svenskar pallar som bekant inte med glädje utan anledning, vi vill vara förbannade när det regnar, och positivitet ska i allmänhet ha en jävligt bra anledning. Sen har vi den utländska killen. Han är lite annorlunda från gång till gång. Men oftast är han uppvuxen i ghettot och kommer in i huset med en minst sagt förvriden syn på hur man behandlar kvinnor. Han ska alltid bli framgångsrik, ultramiljonär, utan att egentligen ha några planer på hur. Sen bimbon, som är en förvuxen fjortis. Det läskigaste med henne är att hon oftast har barn. Stackars. Ett urplock av människorna i huset. De här fyra karaktärerna har varit med varenda säsong, och utöver det har det varit blandat.

För det första: Sluta gnälla och skvallra om dessa människor. De är inte onormala - man träffar på alla fyra karaktärstyperna i olika situationer varje dag. De är inte heller äckliga - ångesten från förra festen då DU SJÄLV dansade på bordet eller blottade dig frivilligt kanske dämpas om du får bitcha om Elita, men det är bara en illusion. Det vi får se är hederliga misstag, som alla gjort, gör eller ska göra.

Nu till själva poängen. Förhoppningsvis kan många av misstagen undvikas, och jag tror att det finns en möjlighet om man låter sina 13-plus-ungdomar titta på dokusåporna.

Tonårslivet, framförallt de första åren, är en jävla plåga för en själv och alla som måste stå ut med en. Det ska självförverkligas och individualiseras så det står härliga till, och helt plötsligt ska man gå sin egen korkade väg istället för att lyssna på föräldrar som hållit en hel och vid liv fram tills dess. Under dessa år gör alla sina livs största misstag. Sen har man lärt sig hyfsat, och skulle kunna klara av att bo själv, betala räkningar och gå på fester utan att stoppa tungan i halsen och handen på låret på varenda människa man möter.

Jag tror det här vuxenstadiet kan påbörjas tidigare genom att titta på sex-under-täcket-Big-Brother och alltid lika småporriga Paradise Hotel. Nu syftar jag inte på en grupp hormonstinna tonårstjejer- och killar som sitter och tittar i grupp, utan barn med förälder/föräldrar. Storasyskon kan också funka. Sätt er med er dotter eller son så tidigt som möjligt, alltså helst runt 13-årsåldern. Då är det fortfarande ganska okej att titta på TV bredvid mamma eller pappa. Slå på valfri dokusåpa och stå ut den halvtimmen eller möjliga timmen som krävs. Titta och reagera, sucka när bimbon går omkring topless, säg "stackars tjej/kille" när någon blir apfull och slätar av flera stycken på samma kväll. Visa att det är synd om de här människorna, dem har dålig självkänsla och försöker hävda sig själva, dem behöver ständig bekräftelse och har ingen verklighetsuppfattning. Säg inte att dem är äckliga och patetiska, då kommer era tjejer snacka skit om andra tjejer tills dagen dem dör. Säg inte att dem är billiga och hoppar i säng med vem som helst, då kommer era killar dregla efter just sådana långt in i medelåldern.

En liten nypa salt går för sig.

Men jag är seriös. Era barn kommer ändå att titta, så det är lika bra ni tittar med dem. Jag lovar att ni har större inverkan på dem än vad ni tror och dem lyssnar på er och hör er även bakom stängda dörrar. Era barn kommer se dokusåporna, dem hör vad ni säger och dem kommer förstå att det är synd om de flesta människorna som deltar. Dem kommer förstå att alla är värda mer än 15 nakna sekunder i rampljuset. Och misstag kommer kunna undvikas. Jag lovar.


Om författaren

Författare:
Cim Efraimsson

Om artikeln

Publicerad: 09 okt 2005 11:47

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: