Små lustiga grodor

Gud så jobbigt det måste vara för en sann fosterlandsvän. Det finns så mycket att oroa sig för. Jämt och ständigt står inbördeskriget för dörren. Är det inte muslimsk terrorungdom som gruppvåldtar våra söta svenska fjortisar så att det sen bara föds bruna barn så är det estländare som fuskar med socialbidraget eller något annat hemskt som hotar rikets säkerhet. Ragnarök står för dörren. Beväpna er och köp upp så mycket ammunition och konserver ni bara har råd med. Tänk också på att skaffa gott om batterier till ficklampor och dylikt, första förband och gärna en stridsvagn eller två. Samt oömma kläder. Slarva inte med survival-kitet. Slutstriden är nära. Tjoho!

Egentligen finns det nog ingenting så löjeväckande som en svensk patriot. Jag tror de tittar för mycket på Efterlyst. Det är klart som fan att de sen inte vågar gå ut efter kl 22 på kvällen för att köpa en påse ostbågar. Efterlyst fungerar som spökhistorierna när man var liten. Till slut vågade man inte försöka sova utan att ha kollat under sängen minst hundra gånger. Små barn är rädda för varulvar, s k patrioter kikar efter skäggiga talibaner och mördarmaffia med gråten i halsen.

Behovet av att vara så stolt över Sverige hela tiden, så där liksom bajsnödigt stolt, är lite lustigt. Det är klart som svenskt korvspad att vi bor i ett bra land och javisst, det är en bra anledning till att vi alla går med raka ryggar. Men denna tillkämpade, rentav krystade stolthet? Det är ju bara ljug. Rent blågult ljug. För det är en stolthet över det svenska, ett intresse för vårt arv och kultur, som inte står på egna ben. Det existerar bara i motsatsförhållande till något annat. Vi är bättre än dem. Titta så de bär sig åt. Titta hur de ser ut och hur pratar de egentligen? När det kommer till kritan är det inte många som kan sjunga Du gamla, du fria utan att staka sig. På sin höjd kan vi texten till Små grodorna. Ko-ack-ack-a.

Dessutom har alltid svenska patrioter problem med flyktingar och invandrare. En och annan lyckas linda in sina åsikter i lite snygg kritik. Som bacon kring en ugnsbakad falukorv ligger det. Det är en ekonomisk fråga. Vi har inte råd. Och de förstör vår kultur. Minsann. Med sina utländska värderingar och osvenska kvinnosyn bla bla bla. Inte äter de gris som vanligt folk och när de ber ligger de med rumporna i vädret. Herregud, de bygger ju moskéer! Hur ska det sluta? Säg det rätt ut bara i stället: Vi vill inte ha främmande människor här. Vi trivs inte då. Sverige ska vara som förr i tiden. Det ska vara som på 1940-talet. Folkhem och trygghet. Det ska låta som förr. Det ska lukta som förr. Och så får man naturligtvis tycka. Men säg det då. Sluta hymla.

Det tråkiga med att diskutera flykting- och invandringspolitik är att det fort känns som på en sunkig efterfest. Ena stunden är ämnet öststatsmaffian eller rättrogna muslimers kvinnosyn och vips är vapenskramlet igång. Dimman ligger tung och alla sluddrar. Det går åt helvete. Den nationella revolutionen står för dörren. Snart kommer svenskar och invandrare slåss på gatorna om herraväldet. Så där som på bio. Alla ska ha snygga krigaruniformer och svarta huvor. Så ska vi slåss sådär snyggt mot intränglingarna som Mel Gibson i Braveheart. Fast iklädda M-90 och patriotiska Dr Martens. När grodorna hoppar ur munnen är det dags att gå hem.

Vilken fånig tanke. För det kommer naturligtvis inte att inträffa. Även i morgon kommer vi att vakna och det mesta vara sig likt. Världen ändrar sig lite så sakteliga. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Människor kommer göra det de alltid har gjort. Ljuga, bedra och mörda för att sen skylla på en ideologi, en flagga, herren Gud eller röster i huvudet. Efterlyst kommer att göra många fler snygga iscensättningar av hemska brott och Hasse Aro kommer bli ännu rikare. Jorden går inte under för det.

För Ragnarök kommer inte att starta här. Svenskar slåss inte på allmän plats i nyktert tillstånd. Så det är lika bra att vi ställer in domedagen och börjar efterfesten direkt.

Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.

Illustration: Karin Bergstrand

Av Jonny Berg 20 sep 2005 17:14