sourze.se

"Systrar i jeans" - tonårspubliken förtjänar mer

"Jag vill verkligen tycka om den här filmen. Filmer där tjejer skildras som vänner och inte ständigt försöker sätta krokben för varandra är alltid välkomna."

Film: Systrar i jeans
Betyg: G-
Regi: Ken Kwapis
I Rollerna: Blake Lively, America Ferrara, Alexis Bledel, Amber Tamblyn

Jag vill verkligen tycka om den här filmen. Filmer där tjejer skildras som vänner och inte ständigt försöker sätta krokben för varandra är alltid välkomna. Upplägget är intressant; fyra tonårstjejer som ska skiljas åt för sommaren hittar ett par jeans som mystiskt nog passar dem allihop trots att de har olika kroppsform. De bestämmer sig för att alla ska få bära jeansen en vecka i taget över sommaren, med vissa regler; man får inte peta näsan när man bär dem, eller låta en pojke ta av dem. däremot får man själv ta dem av sig när en kille är närvarande. Sommaren börjar och jeansen börjar vandra mellan Bridget, som är på fotbollsläger i Mexico och blir förälskad i tränaren, Lena som hälsar på släktingar i Grekland och även hon träffar kärleken, Carmen som hälsar på sin frånvarande pappa i Charleston och Tibby som stannar hemma och jobbar på ett varuhus samtidigt som hon försöker göra en dokumentär.

Filmen växlar hela tiden mellan de fyra tjejernas liv. Förutsättningar finns alltså för en bra film, men vi hamnar nästan hela tiden i klichée-klistret, både i handling och repliker. Skådespelarna gör ett bra jobb, och särskilt Carmen Ferrara är bra som tjejen som hela sitt liv idoliserat sin pappa och under sommaren inser hur övergiven och arg hon känner sig. Blake Lively är också bra som den sportiga Bridget som tror att hon bokstavligen kan springa ifrån alla sina problem. Jenna Boyd är oförglömlig som den tolvåriga grannflickan som blir kompis med Tibby. Flickungen får leverera lillgamla repliker som skulle ha kunna ha skrivits av Dr Phil - att hon överhuvudtaget lyckas säga vissa av dem utan att brista i skratt är beundransvärt. Hon får Dakota Fanning att verka som rena barnungen. En annan mindre lyckad historia är Lenas vistelse i Grekland. Grekland är fruktansvärt pittoreskt - det finns trots allt bilar i Grekland, inte bara åsnor - och grekerna är så jordnära, släktkära och hetblodiga så det riktigt värmer i hjärtat. Den blyga Lena träffar en söt fiskarpojke som tyvärr ogillas av släkten. Ska hon komma över sin rädsla och öppna hjärtat för kärleken eller följa familjens råd om att hålla på sig?

Jag ska inte avslöja hur det går. Hade filmen bara haft som mål att vara rolig och underhållande skulle den klara sig bra, men tyvärr försöker filmen vara djup utan att lyckas alls. Särskilt rolig är den inte heller. Det enda bra med den är de talangfulla unga skådespelarna, vilkas repliker har Melrose Place varning. Tonårspubliken förtjänar bättre än så här.


Om författaren

Författare:
Eleni Schmidt

Om artikeln

Publicerad: 09 sep 2005 00:13

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: