Jag möter Josef Fares

Man känner sig liten som teskedsgumman när man träffar Josef Fares. Han gjorde sin första film då han var femton. Den filmen hade ingen handling direkt. Det var en kille som blev jagad och sprang, men efter dem kom fler. Efter femtio kortfilmer kom han in på Dramatiska Institutet som 21-åring, slog igenom med "Jalla! Jalla!" som 23 åring, därefter följde succén "Kopps" och nu är han alltså aktuell med "ZOZO" som verkar vara en succé innan den ens har haft premiär i Sverige. Den är även uttagen till Torontos Filmfestival, som är en av de mest prestigefyllda filmfestivalerna i Nordamerika.

När jag träffar Fares ser han mänskligt trött ut; det här är den sista intervjun för dagen och de har varit många. "ZOZO" är en ovanlig film. Handlingens blandning mellan magi och vardag hör till undantagen i svensk film, även om det finns inslag av det i "Populärmusik från Vittula". Fares beskriver pendlingen mellan verklighet och fantasi som en balansgång, vilket var det svåraste med filmen, att se till att det inte skulle bli överdrivet. Filminspelningen i Libanon blev, mot allas förväntningar, inga problem. Arbetet flöt på och en av Fares gamla klasskamrater dök upp i teamet som elektriker.
"Det bästa med filminspelningen var just detta, att få filma på sin gamla gata, höra spåket, lukterna och att arbeta både i Sverige och Libanon; det var häftigt.", säger Fares.
Jag funderar på om den magiska realismen i filmen är speciell för Libanesiska filmer, vad är egentligen skillnaden mellan Libanesiska och Svenska filmer? Magiska inslag är inte något framträdande för libanesisk film.

Det görs knappt några filmer i Libanon, får jag veta. Det är mest reklam och TV-serier. Jag måste ändå fråga i alla fall om han kan rekommendera en Libanesisk film.
"Ja faktiskt. West Beyroth." utspelas 1975 och handlar om inbördeskrigets första år
Fares har tidigare sagt att han tycker indelningen av kultur som antingen "fin" eller "populär" är rätt intressant. När jag frågar om han vill att hans filmer ska klassas som populär- eller finkultur om han får välja suckar han lite; ler och suckar; "för att svara på din fråga så arbetar jag, och alla som arbetar med konst, med publiken i tankarna. Man har alltid betraktaren med sig. Jag blev glad när du sa att du blev rörd, det visar att filmen berör. Men jag hoppas att du upplevde ett hopp på slutet? Det var meningen."
Jo, det måste jag erkänna. Och man skrattar ofta i filmen.

Fares verkar få ut det mesta ur sina skådespelare. Har han några skådespelare han drömmer om att jobba med? Det är många han vill jobba med; Al Pacino, Gabriel Byrne, Lena Endre, Mikael Persbrandt. De vanliga.
"Yasmine Awad och Elias Gergi gör ett jättebra jobb som farfar och farmor. Har de några verkliga motsvarigheter?"
"Ja faktiskt!" skratt De är min farmor och farfar.
Vilken av hans filmer är han mest nöjd med? Det är svårt att säga. Han tänker efter lite. "Den här", säger han sen.
"Har kycklingen som ZOZO pratar med i filmen, rösten görs av Fares Fares någon symbolisk betydelse?"
"Det är upp till var och en som ser filmen att bestämma!"
Kycklingen har för övrigt en verklig historia. När Fares var liten hittade han en kyckling som han lämnade i hönsgården hos farfar; han trodde tupparna skulle ta väl hand om den. De trampade ihjäl den. Det var traumatiskt; han hade trott att djuren tog hand om sina egna på samma sätt som människor gör.

Han vill inte säga vad för slags film nästa kommer att bli. Kanske en actionfilm.
"Som Die Hard ungefär?"
Nej, inte direkt, han vill göra bra actionfilm med komplicerade karaktärer. Men han gillar att göra action, hur som helst.
"Har du något råd till Sourze läsare som vill göra film?"
"Tänk inte så mycket, bara gör. Handlingen kommer allt eftersom, det viktigaste är att man lär sig tekniken, så småningom kommer du utveckla en handling. Jaga inte pengarna, utan gör det som känns viktigt."
"Hur kommer det att gå för filmens ZOZO ?"
Skratt "Jättebra! Det kommer att gå som det gick för mig."
"Blir det någon uppföljare?"
"Nej. Jag tänker inte så."

Foto: Sara MacKey/Memfis Film

Av Eleni Schmidt 01 sep 2005 17:48