Skolans adel

Under dem kommer adelsskiktet i följande ordning: Lärare som har arbetat på skolan under lång tid och därmed gjort sig till inventarier med obestridlig makt, lärare med kortare historia på skolan som ännu inte har utvecklat den matroniska maktställning som 20-30 år på samma arbetsplats ger en människa i detta fall oftast "kvinna" och slutligen inhyrda lärare vilka ännu inte förstått att lärarna utgör grundskoleöverklassen. Efter adeln kommer andra yrkesskikt: Assistenterna läs allmogen - skolassistenten, fritidsassistenterna, elevassistenterna et cetera, Vikarierna vilka det är helt fritt för lärarkåren att spotta på tills saliven tar slut och att utnyttja till bristningsgränsen och slutligen, Markservicen: städpersonal, bespisning, vaktmästare och så vidare.

Denna dogmatiskt utstuderade hierarki är fullständigt självklar för skolans überelit lärarmatronorna tidigare kallade "fröknar". Att de har all rätt i världen att låta sina tillkortakommanden gå ut över såväl administrativ, pedagogisk och övrig personal är den av gud givna rätt som de har genom sitt fina examensintyg från Lärarhögskolan. Detta är fullständigt oberoende av faktorer som att assistenter och vikarier ofta har en mycket högre akademisk poängställning än de på 60-talet utexaminerade lärarinnorna. Tvärtom är det en nagel i ögat på lärarkåren och deras fackliga företrädare att det finns så mycket "okvalificerad personal" på landets skolor. Som om det vore roligt för elevassistenter och vikarier att slita häcken av sig för en urusel skitlön medan matronorna sitter och dricker kaffe i personalrummet?

Så här går en arbetsdag till på en vanlig svensk skola. Matronorna kommer till arbetsplatsen och har morgonmöte. Där inleds den vanliga inbördes maktkamp mellan adeln som leder till att de fasta vikarierna får springa från station till station under arbetsdagen för att hinna med alla klasser som anser sig vara berättigade till uppbackning. På rasterna kan matronorna gärna sätta sig i lärarrummet och dricka kaffe eller te och diskutera bantningskurer och bullrecept medan assistenter tar hand om det riktiga jobbet på skolgården. Lärarna anser sig ha rätt till oceaniska eoner av planeringstid medan assistenterna helst de personliga elevassistenterna ska vara glada om de hinner ta en tur på muggen innan nästa lektion. På lunchen sitter lärarna gärna avsides och pratar bantningskurer och bullrecept alternativt intrigerar medan assistenterna äter med barnen. Under skoltiden är även gymnastiklektioner, hemkunskap, bild, musik, slöjd, dans, whatever inbakat. Under tiden kan matronorna sätta sig i fikarummet - you guessed it och diskutera bullar och bantning - you guessed it again medan assistenterna följer barnen längs den snitslade och snåriga schemalagda skoldagen. Assistenterna är nämligen - till skillnad från matronorna - alltid tillgängliga.

Sedan går matronorna hem! Då har de nämligen ännu mer planeringstid. Planeringstid innebär tydligen enligt skolans definition att man kan gå och bada, träna på Friskis och Svettis, ordna i trädgården, hälsa på hos någon släkting eller kanske bara sitta och läsa en Henning Mankellroman och lyssna på något genusprogram på radion på verandan. Med andra ord - allt annat än att planera skoldagar. Detta skryter man dessutom gärna med inför den övriga skolpersonalen eftersom det är trevligt att veta att dessa får sitta och vänta på mammor och pappor och taxibilar som aldrig kommer och hämtar upp barnen i tid fyra timmar efter matronornas sorti. Dessutom kan man njuta av andra förmåner som en extremt lång semester, hygglig lön med mera. Det är inte matronorna som får magsår och störd nattsömn av sitt arbete om ni trodde det. Efter en lång sommarledighet eller en härlig eftermiddag på verandan är det så åter dags för att med friska krafter ta sig an en ny arbetsdag - med andra ord: Att delegera över arbetsbördan på de lägre skikten.

Så, är det verkligen så synd om alla lärare som det alltid hävdas i tidningarna? Är läraryrket ett av dessa farliga och fruktade "kvinnoyrken" som medierna älskar att pjoska med och varna för? Knappast. En assistent kan vara glad om han/hon kan lyckas ta ledigt en eftermiddag för att gå på begravning eller laga en plomb. För fröknarna är däremot arbetslivet ett enda långt oavbrutet kafferep fyllt till bredden och höjden med bantningskurer och bullrecept.

Av Martin Ekdahl 26 aug 2005 17:10