sourze.se

Emilios hot mot Pernilla: en bisarr kulturkrock

Vi som är födda under "solens heta" har ofta en tendens att överdramatisera när vi blir arga. Vi skriker och ser farliga ut, medan svensken som är född under "månens iskalla flamma" inte säger någonting utan att han verkligen menar det.

Låt mig börja denna artikeln med att säga att jag alltid haft största respekt och beundran för artisten och personen Pernilla Wahlgren. Jag har också samma respekt för Emilio Ingrosso. De är båda två kloka och trevliga personer som alltid bemött mig med respekt och vänlighet. Nu har Pernilla polisanmält sin f.d. make Emilio för olaga hot. Emilio har erkänt hoten. Å så innan man kan säga "Picadilly Circus" har vi en kändisskandal som inom de närmaste veckorna att sälja lösnummer åt skvallerblaskorna. Men hur är det egentligen med det där hotet? Låt mig nu framföra en tes om hur det egentligen kan ligga till.

Jag har aldrig umgåtts privat med paret Ingrosso och Wahlgren. Jag har dock känt dem ytligt sedan Pernilla sjöng i Melodifestivalen 1985. Under åren har jag stött på dem på stan eller på kändisfester m.m. Att förhållandet varit turbulent är någonting som länge varit känd inom kändiskretsar, men att något allvarligt hot någonsin skulle framföras av Emilio är det få som tror på. För att hitta en förklaring till detta drama måste man nästan lämna paret Ingrosso/Wahlgren åt sidan och titta närmare på skillnaderna mellan det svenska och sydländska sätten att agera i konfliktsituationer. Jag är övertygad om att det är där problemet har sitt ursprung. Det kan handla om en bisarr kulturkrock.

Under mina drygt 40 år som s.k. nysvensk har jag alltid bokstavligen tyckt att svenskar är ett alldeles för passivt folk. Jag minns på 70-talet när jag var i 30-års åldern, under mitt första äktenskap med en svensk kvinna hur , när vi hade konflikter, hon var så förbannat passiv jämfört med mitt raka motsatta beteende. Vad hon hade jävligt svårt att förstå var att jag, ibland kunde droppa grodor ur käften. Grodor som kanske lät farliga, men som egentligen inte var så himla farliga, och eftersom hon KÄNDE mig borde hon ha vetat att de inte var farliga. Om jag t.ex. sade "Nu får du gå på den där festen utan mig. Jag tänker INTE följa med!" så trodde hon på allvar att jag inte skulle följa med. Men någon timme senare höll jag på göra mig i ordning att gå på den där förbannad festen! Poängen är att vi som är födda under "solens heta" ofta har en tendens att överdramatisera när vi blir arga. Vi skriker och höjer ögonbrynen och ser farliga ut, medan svensken som är född under "månens iskalla flamma" inte säge någonting utan att han verkligen menar det. Jag tycker inte att svensken är svag - faktum är att det är svensken som är den starka och det klokaste i detta avseende och det är vi syndlänningar som är svaga och dumma i huvuden. Jag brukar ofta skriva om hur svenskar kan ta lärdom av oss invandrare men just i det här avseende är det vi invandrare som bör ta lärdom av vårt värdfolk.

Jag kan berätta om en historia i vilken jag lärde mig av mitt svenska värdfolk. Året var 1985 eller 86. En nöjesskribent på Expressen skrev en artikel som jag tyckte var orättvist och jag ringde och sade sa till honom att jag skulle "döda honom" - men då övertsatte jag ett irländskt uttryck som lyder "I’ll break your bloody neck!" - det här är ett uttryck som t.o.m. en mamma kan säga till sina barn - det är ofarligt menat på engelska - i den engelskspråkiga världen säger man detta ofta när man blir arg, men mottagaren av orden fattar att det inte är ett riktigt dödshot. Det är som man säger på svenska "Jag ska jaga honom med en blåslampa" medan på engelska kan man säga översatt "Jag ska jaga honom med ett avsågat gevär!" Min översättning till svenska blev inte uppskattad och jag lärde mig ganska snabbt att man inte får säga så där på svenska!

Även om Emilio framförde ett verbalt hot mot Pernilla, så har jag väldigt svårt att tro att han agerat annat än på det sättet som jag skriver om ovan. Det var dumt och han erkänner att det var dumt, men vem tror på allvar att han skulle genomföra hotet? Om Emilio vore en gangster och ville döda sin f.d. skulle han troligen göra det utan att snacka om saken, men nu råkar Emilio inte vara någon gangster utan han är en invandrare som är född under solens heta och har det temperament som jag skriver om. Han , liksom många andra invandrare av sydländsk härkomst bör ta lärdom av vanorna i sitt hemland Sverige.

Jag menar inte att bagatellisera dödshoten mellan par, men jag gjorde en liten koll inte en grundläggande koll såsom den galne professorn Michael Lundahl skulle önska, men åtminstone en ganska blygsam koll genom att tala med Polisen om hur det varit i Sverige på senare år när det gäller dödshoten mellan gifta eller skilda par. Vad jag blev informerad om var att det i 90 av fallen där en kvinna mördas på riktigt är det de svenskfödda som verkligen utför dåden d.v.s. om en svenskfödd man hotar sin f.d. fru till livet ska man se upp. Han kanske tänker göra det vilket på sätt och vis är bevis på min tes ovan om att svenskar menar vad de säger. Men Polisen säger att män av utländsk härkomst, och i synnerhet av sydländsk härkomst brukar hota men sällan utföra hoten. Underlaget till detta är, enligt min poliskälla, det faktum att de flesta polisanmälningar om olaga hot från utländska män brukar sluta med en nedläggning eller avskrivning, medan hot från svenska män tas lite mer på allvar - märkligt?

Hursomhelst , precis som min första fru kände mig och mina osvenska beteenden "då" får jag lova att tillägga! så borde ju Pernilla Wahlgren efter 19 år känna Emilio tillräckligt väl att begripa att han inte menar något hot på allvar. Emilio känner sig säkert dum i dag när det står feta rubriker om hans hot. Han känner säkert en del skam över att folk läser detta - och det är precis vad Pernilla Wahlgren har haft som syfte när hon polisanmälde. Hon fattar, precis som alla kändisar vet, att en polisanmälan kommer att föranleda skriverier. Hon vill att han ska skämmas och hon har lyckats. Vad var då Emilos syfte med hoten? Om min tes stämmer ville han bara få henne att känna obehag och göra henne lite skraj, vilket i och för sig måste fördömas. Men något riktigt allvarlig mordhot kan detta knappast ha varit. Det är bara tråkigt att dessa två annars välrespekterade personer nu ska behöva hänga ut deras smutstvätt inför hela det svenska folket när de både vet att "hotet bara är en överdramatisering som grundar sig på en vanlig svensk-sydeuropeisk kulturkrock."


Om författaren

Författare:
William Butt

Om artikeln

Publicerad: 26 aug 2005 13:21

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: