Dags för uppror, stockholmare!

Det sägs att en äkta stockholmare aldrig protesterar högt mot någonting. Stockholm skiljer sig också från de flesta andra huvudstäder just genom att dess invånare aldrig knutit näven annat än i fickan. Stockholmare är urbana djur, säger man, som gör snällt som de blir tillsagda i fyra år och röstar sedan bort makthavaren därefter.

Fast nu undrar jag min själ om det inte är dags för en historisk premiär. Ett tvättäkta nollåtteuppror mot maktens arrogans här och nu, utan att avvakta nästa val.

Stadshuset har nämligen föresatt sig att införa trängselavgifter "till värn för miljön", trots demokratiska, juridiska, socioekonomiska och miljömässiga betänkligheter. Undrar hur det skulle kännas, som medborgare och invånare i staden, att be dem stoppa beslutet någonstans?

Betänk för ett ögonblick bakgrunden! Idén att införa strafftullar på bilister i en storstad kläcktes fram av en liten klick fanatiker inom mp. De såg här en chans att maximera sitt inflytande i Stockholmspolitiken lågt utöver de röster partiet brukar få i val.

Under själva valkampanjen sa s bestämt Nej. Med drygt 70 procent av invånarna emot en sån tanke, inklusive sina egna partimedlemmar och väljare, hade allt annat utgjort harakiri. Men på partihögkvarteret visste man att v inte skulle räcka till, att man skulle få bjuda in mp för att få regera.

Mp sa naturligtvis ja, mot en liten gentjänst.

Trängselavgifterna är ett av missfostren från detta tvångsäktenskap. De är fel från början till slut, ett fel som vi som stockholmare och skattebetalare aldrig bör acceptera.

Låt oss börja från början. Det är bara att konstatera, att ingen jäkel kan påvisa något samband mellan projektet om trängselavgifter och en bättre miljö. Hur i herrans namn skulle den kunna, när försöksområdet är för liten, försökstiden för kort, effektpopulationen för snål, och de tänkta miljöeffekterna kan ernås av svaga östanvindar!?

Inte undra på att Magnus Carle, chef för projektets egen propagandabyrå, Miljöavgiftskansliet, valt att hoppa av, ålagts med munkavle och ersatts av en pålitlig påläggskalv ur s.

Även lagrättsligt är projektet bräckligt. Att straffbeskatta en särskild grupp medborgare strider flagrant mot likabehandlingsprincipen. Det är heller inte rätt att en kommun beskattar delar av ett enhetligt trafiknät som har byggts gemensamt av rikets skattebetalare. Lagrådets kritik har varit skarp, men fallit i döva öron.

Processen har kantats även av andra juridiska konstigheter. För att slippa den vanliga remissgången valde Billström & Co. att köra med en s.k. hearing, en eftermiddagsdiskussion. Efter hårda protester medgav hon till sist muntliga remisser, därefter skriftliga remisser under loppet av 2 veckor - trots att det är sed att avvakta mycket längre än så. Allt för att beröva motståndarna möjligheten att framföra sina argument.

Det är begripligt, eftersom kritiska röster har höjts även från den vanligtvis disciplinerade vänsterkanten. Man har påpekat att biltullarna rimligtvis bör slå mot den grupp som lyxåker, att avgifterna bör relatera till årsinkomsten osv.

Ty en sak är väl klar med nuvarande projektet, att rika och mäktiga inte påverkas till att ta pendeln eller gröna linjen. Det blir med trängselavgifterna som med alla andra liknande upplägg i historien, de blir sociala markörer för att glassa att man har råd.

I stället blir det småfolk som du och jag, vanliga knegare och arbetslösa, socialbidragstagare, pensionärer, studerande, ensamstående föräldrar med sina barnvagnar, som får vänta snällt på att dagens växelfel ska fixas, alt. basta påklätt i Busslink bastu. De som pinas kommunalt redan idag, men som någon gång i veckan satsar på bilen för att snabbare komma iväg till jobbet eller jobbintervjun, till livskamraten på sjukhuset, eller till barnet på dagiset; de ska berövas även denna sin lilla kommoditet i veckan. Allt för att makthavarna i Stadshuset ska få trumfa igenom en gagnlös symbolhandling - till den nätta lilla kostnaden på 3.3 md ! kronor.

Snacka arrogans! Det är så man baxnar, helt enkelt. Man hade reagerat även om man hade läst detta i historieböcker, om adeln som tänkt tränga undan ofrälse på detta viset. -Men det tänker fjärmade pampar göra idag, i Stockholm, anno Domini 2005!

Motståndet är kompakt på alla håll: 25 av 26 kommuner i länet har uttryckligen sagt Nej. Av stockholmarna säger 7 av 10 bestämt Nej: även bland socialdemokrater och vänsterpartister finns en stor majoritet emot förslaget! Affärsinnehavare fruktar att mista kunder, kulturlivet i city riskerar att utarmas utan besökare. Trängselavgifterna är helt enkelt dynga som stinker hur man än vänder och vrider på dem.

Ändå fortsätter makthavarna att förutsätta att vi är idioter som borde svälja hårt. Nyligen konfronterade journalisterna den av Billström tillförordnade chefen för Miljöavgiftskansliet, Gunnar Söderholm, med att invånarna envist säger Nej, trots att han lagt ut åtskilliga av skattebetalares miljoner på Ja-propaganda.

Hans kommentar: "Det säger de nu, ja." Underförstått: Vänta bara tills de tvingas pröjsa, det gör dem välvilligare...

Ja du förstår. Det är sällsynt numera i det svenska folkstyret med så oförskylld förakt mot medborgarna.

Därför tycker jag, att vi som stockholmare och storstadsbor inte borde finna oss i detta. Inte har vi väl trängre gator än Köpenhamn. Ändå slipper de biltullar:

"Biltullar bryter sönder det enhetliga trafiksystemet. Det skulle föra oss flera sekler tillbaka i tiden", konstaterade kort och koncist Mickel Dencker från Danske folkeparti, innan han klubbade igenom sitt Nej. För övrigt en utmärkt förebild för fp i Stockholm, som också fått hjärnsläpp och tvekar inför biltullarna.

Att ta till gatstenar passar inte vår nationalkaraktär precis. Men nog borde vi kunna prestera lika bra som de tålmodiga britterna. I Thatchers Storbritannien rann det över när Järnladyn införde sina oförankrade polltaxes. Folk vägrade helt enkelt att betala.

Det kanske vore något för Stockholm också. Undrar hur kranskommuner och organisationer som Motormännen, som gjort sitt bästa att tala förstånd med Billström & Co. skulle ställa sig mot en sådan bojkott. Får man kanske hoppas på en strejkkassa? Til syende og sidst kan inte Stadshuset hålla på och bekriga sina medborgare hur länge som helst. Efter nästa val får vi väl hoppas att den nya majoriteten skriver av de skulder som härrör från den civila olydnaden mot trängselavgifterna.

Fast jag skall nog tuta och köra i vilket fall som. Och vägra betala, oaktat vad. Förhoppningsvis får jag tillräckligt många med mig. Vad kan de göra, skicka hela stan till kronofogden?

Av Shqiptar Oseku 17 jul 2005 00:15