Förnuftet hos de dömande avgörande

Advokaten Peter Ahltins uttalande manar till någon form av genmäle. I vart fall ett förtydligande. Det torde till att börja med stå utom allt tvivel att alla domstolar lyssnar på alla relevanta bedömningar i ett brottsmål, såväl av experter som andra inkallade i målet. Vad jag förstår menar Ahltin att domstolen borde låta experters utlåtanden väga tyngre rent generellt, särskilt inom det rättspsykiatriska området.

Jag har full förståelse för Ahltins farhågor utifrån en försvarsadvokats perspektiv. Tveklöst skulle det gynna en åtalad gärningsman om den psykiatriska expertisens utlåtanden vägde tyngre eller blev helt utslagsgivande i målet - i linje med en försvarsadvokats ambitioner. Alla, eller i vart fall de flesta, inom den mentala vården tar parti för sina patienter - även om dessa är misstänkta eller skyldiga våldsmän. Det ligger så att säga i själva yrkets natur att skapa en förtroenderelation med individen för att kunna göra en adekvat, analytisk bedömning. Det blir därför naturligt eller ligger nära till hands att dessa experters utlåtanden blir maximalt positiva för den åtalade patienten. Även rättspsykiatrer är i första hand läkare och i andra hand rättsbedömare.

Så svaret på frågan varför domstolar, i de fall Ahltin hänvisar till, inte tagit "vederbörlig" hänsyn till expertisen är att expertisen i en del fall inte bättre än domstolens ledamöter kan bedöma om personen är "tillräckligt" sjuk för att dömas till psykiatrisk vård som alternativ till fängelse.

Till sist står och faller hela vårt rättssystem med det sunda förnuftet hos de dömande.

Av Stig Daun 04 jul 2005 11:18