300 krogar i Irland i konkurs efter rökförbud

Själv har jag redan tidigt positionerat mig i den mindre motfalangen Ex i "Rökförbudet liknar mobbing" Sourze 2004-11-19 men inser med sorg i hjärtat att jag har valt den sida som dragit det kortaste strået. Samhället vill helt enkelt inte veta av rökarna mer. Det är givetvis delvis förståeligt. En person som hatar tobak tycker så klart att det är ett intrång på hennes eller hans integritet när andra blossar på och sprider rök i omgivningen. På samma sätt har människor i alla tider irriterat sig på att personer i deras närhet inkräktar på tillvaron. Och visst, det finns även en hälsofara med den passiva rökningen, det är jag fullt medveten om. Men det är inte det frågan gäller. Den passiva rökningen hade man kunnat komma åt genom att tvinga krogarna att införa bättre fläktsystem som renar luften från tobak sådana fläktar finns redan, med hot om indraget alkoholtillstånd vid ouppmärksamhet.

Det är inte tobaksröken man är ute efter, utan tobaksrökarna. Man vill göra det så svårt för folk att röka att dom självmant slutar att göra det. Annars skulle man väl låta rökarna dricka sitt kaffe eller sina öl i avskilda avdelningar? Nästa steg i jakten på rökarna blir att förbjuda rökning på annan allmän plats, såsom gator och torg. Gunilla Wahlén från Vänsterpartiet talar redan om att förbjuda tobaksrökning "i alla parker, lekplatser, utomhusbad och på festivaler". Frågan handlar dock inte enbart om integritet och hälsa utan även om frihet. Vad är frihet? Är frihet enbart rätten att slippa tecknen på andra människors närhet eller är det även rätten att få ha sina olater i närheten av andra människor? Bor man i tätbefolkade områden så föreligger ständigt risken att man trampar andra på tårna med sitt beteende. Men ligger det inte även i sakens natur att ha en viss acceptans för att människor ibland väljer andra vanor - ibland med fara för sina egna liv?

Uppenbarligen anser inte majoriteten av det svenska folket eller deras politiker att rökarna ska ha rätt att röka och dricka på samma gång. Det är bara att svälja och försöka leva med den vetskapen. Men varje liten inskränkning på människors frihet leder in på en väg som inte är bra för någon utom möjligtvis de makthavare som tjänar på att ha ett folk av kuvade individer. Vad mer för störande beteenden kan man förbjuda? Listan är oerhört lång. I staten New York har man förbjudit folk att lägga ifrån sig sina väskor på sätet bredvid sig på bussar och tunnelbanevagnar, det är även förbjudet att dricka alkohol, svära eller tugga tuggummi på allmän plats. Glassbilarna får inte spela melodier då det stör vissa människor. Man funderar i vissa amerikanska delstater på att förbjuda kvinnor att ha vilka kläder de vill ha på sig och på vissa stränder i Italien är det förbjudet för överviktiga människor att visa sin bara överkropp. Är det så vi vill ha det? Ska vi förbjuda all störande reklam, alla störande ljud, alla människor och beteenden som stör oss - eller ska vi ha en viss acceptans för att folk är irriterande och jobbiga och ge dem friheten att vara det?

Jag kommer personligen att sakna doften av rök inne på den lokala puben och pizzerian. Jag kommer att sakna alla människor som sitter i timmar och löser alla världens problem över en kaffe och en proppfull askkopp. Dom människorna kommer att försvinna, det har dom redan gjort i Irland som införde rökförbud för ett år sedan. Där har över trehundra krogar gått i konkurs och krogbranschens kundunderlag minskat med 15 sedan rökförbudet infördes. De irländska krogarna dör en långsam svältdöd. Rökarna slutar gå på krogen och ickerökarna fortsätter att stanna hemma som förr. Det kanske är lika bra så. Då förstår andra länder vad förbudet får för konsekvenser. Irland får skylla sig självt, det får Sverige med. Det är bara att hoppas på att inte allt för många andra länder hakar på den här förbudstrenden. Men det kanske är lönlöst att hoppas på det. Nu går jag ut och tar en cigg istället.

Av Martin Ekdahl 27 maj 2005 11:11