Antipiratbyrån - en guldkalv för nöjesindustrin?

Förbudet mot fildelning utnyttjas redan idag grovt av skivindustrin och filmindustrin, men hjälp av deras keldjur Antipiratbyrån som även blivit deras nya guldkalv.

Att vikande skivintäkter och filmintäkter beror på att de svenska hushållen de senaste tio åren - tänk dig för en stund tillbaka till år 1995 - har fått en rad helt nya nöjesutbud och därmed nya kostnader, är något de stora branscherna inte vill tala högt om. Eftersom den svenska medelklassen och arbetarklassen inte har obegränsat med pengar så har dessa nya kostnader lett till en omprioritering av utgifter. Vad jag pratar om är att 1995 var det fortfarande mycket ovanligt att folk hade datorer hemma och definitivt inte Internet. Tevespel var något som bara extrema datanörder höll på med. Mobiler fanns inte heller i var mans ägo på den tiden. 1995 var det inte ens någon överväldigande majoritet som hade video eller kabelteve, även om det var ganska vanligt. Nu existerar det mesta av detta hos gemene man och det finns dessutom DVD och digitalteve och en rad andra nya prylar. Alla dessa prylar innebär ökade kostnader, både i form av initialkostnader och i form av abonnemangskostnader. Datorer, DVD, tevespel och anslutningskostnader är alltså exempel på initialkostnader som oftast är rätt höga och som medelsvenssons måste spara ihop till ett tag. Utöver detta så har nästan alla dessa nya prylar medfört olika typer av månadskostnader som t.ex. internetabonnemang, mobilabonnemang och kostnad för kabel- och digitalteve. Dessutom köper folk dataspel, DVD-filmer, kringutrustning och tillbehör till datorer och mobiler. Nu har jag ändå bara nämnt de allra vanligaste prylarna som verkligen tagit sig in i folkhemmet och inte alls räknat med prylar som handdatorer och digitalkameror som också är på frammarsch.

Med andra ord är det inte det minsta konstigt eller oförklarligt att folk inte köper lika många skivor eller går lika mycket på bio som innan allt detta fanns.

Trots dessa, i mina ögon, uppenbara orsaker till en minskad försäljning så väljer ändå både skiv- och filmindustrin att gå till angrepp mot piraterna som den absolut enda orsaken, utan något som helst belägg eller bevis för att kopieringen faktiskt bidrar till en minskad försäljning alls. Det är inte ens omöjligt att det faktiskt bidrar till en rakt motsatt effekt, dvs en ökad försäljning jämfört med om ingen kopiering/spridning skulle förekomma.

Detta med piratkopiering och organisationer som leker CIA på medborgarnas bekostnad är knappast någon ny företeelse. Vi har nog alla erfarenhet av att kopiera vinylskivor till kassetter, men en mer slående likhet är dataspelsbranschen som sedan åtminstone åttiotalet haft olika organisationer för att motverka piratkopiering. Jag var en av de datanördar som började spela förhistoriska dataspel på 80-talet. Redan då hade man ungefär samma argument som idag om att piratkopieringen var ett hot mot hela branschens framtid. Vad jag vet har inte mängden av piratkopiering av spel minskat sen dess. Trots det så har spelindustrin exploderat och sysselsätter stora mängder människor och många spelbolag är idag mångmiljonindustrier.

Vad som verkligen är ett allvarligt problem idag är Antipiratbyrån och hur de utnyttjar situationen. Man behöver inte tänka speciellt länge eller ens haft någon erfarenhet av piratkopiering för att förstå att det nuförtiden går att få hem enorma mängder musik, spel, programvara m.m. utan några större problem och på väldigt kort tid. Extremt mycket mer än man någonsin skulle ha köpt, om man nu skulle ha köpt något alls. Skulle någon med dessa enorma mängder programvara och musik sättas dit och dömas, så kan denne räkna med ett saftigt skadestånd på X antal tiotusen kronor, eller möjligtvis 1-2 nollor till.

Den stora frågan är då, om denna person verkligen skulle ha köpt dessa mängder om denne inte haft möjlighet att piratkopiera? Självfallet inte! Inte många privatpersoner har den ekonomiska möjligheten eller intresset att samla på sig så mycket musik, filmer eller programvara.

Detta är knappast något som antipiratbyrån eller deras överhuvuden inte tänkt på. Tvärtom är det, enligt min mening, mycket sannolikt att hela poängen med Antipiratbyråns aktioner är att håva in mängder med bonuspengar i form av skadestånd för illegalt kopierad musik eller film, som aldrig skulle köpts även om kopiering var omöjlig.

Vad jag säger är alltså att Antipiratbyrån bland annat är skiv- och filmindustrins nya guldkalv som oförtjänt drar in pengar på piratkopierade filmer och musik som de ändå inte skulle fått in om kopiering var omöjlig.

En annan moralisk aspekt man inte bör glömma heller, är att det troligen främst är de fattigare hushållen som är mer benägna till piratkopiering, då de kanske fått prioritera bort det mesta av skivköpandet och biotittandet, till skillnad från de som har det bättre ställt, som utan någon allvarligare effekt på sina privata ekonomi kan fortsätta att köpa lika många skivor som förr, trots de nya kostnaderna.

Av Tobias Jeppsson 31 mar 2005 19:37