jag och mitt snor

Låt mig vara jag. Låt mig ta dig upp på mitt tåg. Låt mig finnas till. Låt dig vara du. Låt minnen finnas här och nu. Var i mig, finns i mina tår. Hjälp mig framåt och låt mig slå i en tröskel då och då. Gör mig förbannad, gör mig våldsbenägen. Slå mig och låt blåmärkena tala för sig. Smek mitt hår och säg vad du ser i dess banor. Knip min kind och bit mig. Häng över min rygg som min eviga ryggsäck. Klamra dig fast och gör mig evigt påmind om den tyngd jag går runt med. Stick mig i ryggen, böj dig följsamt efter mina kotor och låt dig nötas tillsammans med mitt kött. Riv upp min hud som en matta i badkaret. Hoppa in och beblanda dig likt en brustablett med mitt blod. Var den hala spaghetti jag äter med ditt blod i mina fingrar. Förvandla dig till snor och bo i min näsa.

Endast silke är gott nog som näsduk åt dig, mitt snor.

Av Anna Svensson 23 feb 2005 12:52