ett annat perspektiv

det är mörkt igen. tungt svart.
jag ligger med ryggen mot väggen. din axel skaver mot mitt bröst.
du har krupit ihop vid min mage.
och avståndet mellan oss sitter som sugproppar i mina fingrar.
gräver inuti dig för att hitta det lilla som finns kvar. bearbeta det.
vi ligger vakna båda två. du tänker, jag känner.
fast vi försöker att inte göra något av det.
du säger att det är över nu. jag vill inte veta.
min arm runt din midja. i ett försök att hålla dig kvar.
och du stannar bara för att jag ber dig om det. men du låtsas som om du sover.
ingen av oss vill prata.
du vill inte förklara dig igen. och jag vill inte förstöra genom att visa min bitterhet.
vi har legat såhär länge nu. stumma. döva.
men vi kände det när vi älskade. en förtvivlan hos oss båda.
jag vill ignorera och du vill förändra.
kramp i mina lungor. du får inte lämna mig.
inte nu. inte än.
jag såg på ditt ansikte länge. fösökte få ordning på mina kaotiska tankebanor.
ville inte visa att jag grät samtidigt som jag ville dränka dig i min sorg.
du viskade förlåt.
inte högt, men jag visste att det var det du ville säga.
så jag sa att jag förstod, men egentligen hatade jag dig.
insåg att du inte varit min på länge nu. och att tårarna du grät inte var för min skull.
när du tog dina kläder låg jag kvar i sängen med öppna ögon.
utan att kunna se på dig.rädd att jag inte skulle kunna kontrollera mig.
sen gick du.

Av Emma Karlsson 12 nov 2004 10:25