Kvinna. Skriv dig kåt.

När kulturprogrammet Kobra tar upp ämnet väljer Mian Lodalen, författare och riksflata, att intervjua några som borde veta hur man skildrar "lilla döden". Det är nu jag inser hur illa ställt det är med återväxten.

Mian konsulterar inte helt oväntat Birgitta Stenberg, Kerstin Thorvall och Unni Drougge. Tre coola, starka kvinnor som borde få medalj ur drottningens hand för sina insatser. Istället har man tisslat och tasslat om Birgittas vilda ungdomsår, om männen, kvinnorna och drogerna. Kerstin hånas för att hon är kåt på svarta män och Unni för att hon lyft sig och omger sig med killar unga nog att vara hennes söner. Kan det vara så som en kvinnlig författarvän säger, att manliga författare kan sätta gränser mellan privatliv och författarskap, att det är därför de kan ge sig hän? De släpper inte in journalisterna i sängkammaren och blottar sig som Birgitta, Kerstin och Unni möjligen gjort?

Ingen kan riktigt svara på varför det är så svårt att fånga orgasmögonblicket. Unni erkänner att hon har försökt, men strukit för att det blivit för köttigt. Sedan har hon ångrat sig när resultatet visat sig bli platt och könlöst. Mian påpekar flera gånger att det här med erotik är ju knepigt, antingen blir det pekoral eller pornografi. Och det är klart, pornografi är ju farligt. Det vill man inte befatta sig med. Så kontentan blir att det inte går att beskriva när det går. Ska det vara så jäkla svårt?

Jag frågar mina väninnor vad de tycker, vad de läser, om det spelar någon roll för läsupplevelsen om författaren är man eller kvinna. Och när blir en skildring pornografisk? Det vill jag veta. Någon svarar "när skildringen beskriver den sexuella akten i detalj". En annan tycker "när det får en central roll i berättelsen". Håller du med?

Jag gäspade mig igenom Catherine M:s sexuella liv av Catherine Millet, den självbiografiska romanen som gjorde skandalsuccé när den kom för några år sedan. Där spelar sexet verkligen en central roll. Det handlar i stort sett bara om påsättningar, ganska kyligt, tekniskt och distanserat beskrivet. Visst är det pornografi, men söker du på etablerade boksajter finns det sällan pornografi som kategori, du hittar den istället under skönlitteratur/biografier. RFSU rekommenderar Millet under rubriken "Lustläsning".

I Jacques Werups mustiga "Pornografens död" är sexscenerna minst lika viktiga som i Millets roman. Det är dråpligt, tragiskt, upphetsande eller skamligt, beroende på hur pryd man är. En kvinnlig skribentvän tycker att Ulf Lundell lyckas rätt bra i sina sexskildringar, inte minst i Jack. Annars anser hon att "män beskriver kvinnor så som de skulle vilja att de var, inte hur kvinnor verkligen är." Men vi kvinnor borde ju veta hur vi är, varför har vi då så svårt att förmedla det i ord? För att det inte angår någon annan?

I en inbjudan till en upplysande och inspirerande föredragskväll om mannens lust läser jag att "det brukar bli många goda skratt och fniss!". Det är bara kvinnor inbjudna till de där föreläsningarna. Budskapet är att vi kvinnor fnissar när det hettar till. Är det så illa? Under Erotikmässan i Stockholm anordnades en tjejkväll när killarna släpptes in först efter kl.22. Då var det väl slutfnissat.

Allvarligt talat. Kan du spontant nämna fem svenska kvinnliga författare som lyckas skriva ångande, heta, skamlösa, passionerade, raffinerade, intelligenta, upphetsande, heta kärleksscener? Har du några egna noveller på lager? Ta din chans och visa att det finns hopp när Birgitta, Kerstin och Unni ledsnar.

Lys upp höstmörkret i skorpionens tecken. Under november kan du maila dina noveller till erotiksourze.se. Skriv om du vill vara anonym.

: : :

Självklart delar du med dig av dina egna lustfyllda lästips i kommentarerna.

Kobra som nämns i artikeln sänds i repris i Kanal 1, tisdagen den 9 november, 23.20.

Av Anna-Carin Collin 08 nov 2004 20:41