GUD va´jag älskar Sverige

Jag har inte bott i Sverige på många år men jag är en typ av person som är anpassningsbar vartän näsan pekar. Jag hamnade i Portugal där jag idag driver ett Gästhus eller hur man nu säger på svenska Värdshus? Låter lite som en gammal svensk film från mammas tider.

Livet är hårt i Portugal när man inte bara solar och badar på en semester utan måste arbeta runt 16 timmar per dag under en högsäsong. Byråkratin vill jag inte ens gå in på, ej heller korruptionen. Ibland får även en värdshusägarinna nog av jobb och turister så hon bokar en flygbiljett till Stockholm och planerar att ÅKA HEM. Fortfarande är Stockholm hemma för mig och jag blev inte besviken.

Jag har fortfarande familj och massor av vänner i Sverige så när jag tror att det blir semester, ack vad jag bedrog mig. Hann inte ens med att träffa Carl-Olof Schlyter som jag hade sett fram emot, nästa gång förhoppningsvis.

Nu ska jag inte trötta ut er med mina underbara upplevelser med massor av kramar från bröder och släktingar, lite för mycket vin med enstaka väninnor utan med hur vansinnigt välorganiserat och ljuvligt detta land är.

Oj, jag hör redan massor av läsare som tänker högt; What a bullshit! Men, jag vill inte ha kommentarer från NÅGON som inte har bott och arbetat i annat land och då menar jag kanske inte Norge och Danmark.

Jag vistades stor del av min tid i Roslagen där jag har familj men det stoppade mig inte från att sätta mig på Roslagsbussarna och åka till Stockholm och bara insupa denna ljuvliga stad där jag är född. En vandring i Gamla Stan, ja det är nostalgi för mig som är född där, visar mig naturligtvis att Västerlånggatan är som vilken marknadsgata som helst, men husen står kvar, kulturen finns kvar och människorna ler.

Jag vandrade vidare till Drottninggatan och Hötorgscity och hade shopping på programmet. För att förklara min entusiasm inför min shoppingrunda är att jag kan köpa skor i Sverige. Det kan man i Portugal också om man har max nr 40, för de har en stor skoindustri, men om man är 1.78 över marken och har 42 i skonummer, ja då jublar man när man kommer till Stockholm och kan köpa läckra dojar från 199 - 5.000 kronor beroende på vart man shoppar. Nej, jag köpte inte några skor på NK det tillåter inte min kassa men i bagaget fanns ändå 8 par kanoter, och jag var överlycklig.

Jag sprang från affär till affär och köpte diverse prylar och överallt möttes jag av ett leende och hjälpsamhet. Ska det inte vara så? Jo, men i sydeuropa är det inte självklart. Många vet att i södern bemöts de med en fantastisk försäljarglöd, men kom ihåg att det är för turisterna som de vill tjäna så mycket pengar som möjligt på. När jag ger mig ut i butikerna här i Portugal och talar deras språk så möts jag ofta av tjejer som tycker att deras mobilsamtal är mycket mer viktigt eller att prata med kompisen, då måste man säga; är det någon som arbetar här? Attityden är; vad vill du? Tillika tuggar de flesta tuggummi och man får vara glad om man inte ser en stor bubbelgum-bubbla framför ansiktet. Shopping står inte högt på programmet här.

Tro nu inte att jag är gammalmodig och tråkig. Vad jag också uppskattar i Stockholm är att vart man går så finner man en internationell värld; restauranger, barer och butiker från hela världen. Betyder inte det att Sverige är en världsmetropol?

När jag ser en kebab- eller glasskiosk i den gamla affären på Västerlånggatan, den som jag tror att min mor köpte hattar i eller var det handskar, har vi då inte förstått att vi är en del av världen. Ingen behöver hatt- eller handskaffär längre när varuhus och gallerior finns överallt. Vi vet också mycket väl att dessa små affärer inte kan överleva idag. Det kan de på de flesta orter i Portugal men inte i Sverige. Varför, bara för att vi är så annorlunda. Jag menar med det inte att vi har rätt eller fel, bara att vi ligger 25 år före. Jag kan ju inte hälpa att jag är född i Sverige och inte Portugal.

Jag pratar inte mycket svenska här i Portugal och jag är medveten om att Sverige idag har ett "nytt språk" det hörde jag på tunnelbanan men ett ord jag lätt kommer ihåg är SKIT, och jag vet att många kommer att säga SKIT om denna artikel, vilket det kommer på pränt eller ej. Men ni svenskar, var glada och tacksamma för detta underbara land. Kunde jag sjunga så skulle jag ha avslutat min vistelse med; "ja, jag vill leva jag vill dö i Norden".

Hej då, nu ska jag se om mina hibiskus mår bättre efter dagens regn, det första sedan april. Istället för beska droppar om min uppfattning, skicka mig en snögubbe till jul. Grannens gräs är inte alltid grönare, det finns mycket, mycket fint i Portugal också.

Av Christina Skoog Ohara 09 okt 2004 00:04