Samma ord betyder inte samförstånd

Det är så mycket jag vill förmedla genom att skriva men orden ändrar mening hela tiden, språket som jag använder är bedrägligt. Visst får jag till det ibland, men bara för en kort stund. När jag skrivit ned en tanke som i skrivandets stund känns glasklar blir jag genast medveten om dess brister när jag läser det en andra gång. Jag vet att det jag känner när jag läser, dom slutsatser jag drar av det som sägs är helt beroende på mig som individ. Varje annan människa kommer att läsa det jag skriver annorlunda, och därför också komma till helt andra slutsatser än jag själv.
Likadant är det mellan höger- och vänsteranhängare i Israel. Överens om samma fakta, känslomässigt förenade i sin kärlek till fosterlandet kommer de till olika slusatser och förespråkar därför radikalt olika strategier för att nå det gemensamma mål som de alla strävar mot - fred. Men om man tror att användandet av samma ord tyder på verkligt samförstånd, bedrar man sig eftersom språket, vilket jag just påpekat, är bedrägligt.

För vänsteranhängare gissar jag att ordet fred har ett lyriskt skimmer över sig, något i stil med Lennons "Imagine". Ett samhälle där alla - judar, muslimer, kristna, druser osv. - lever i harmoni med varandra. Ett samhälle som sätter jämlikhet först. För högeranhängare misstänker jag att fred först och främst är något som värnar om den egna gruppen. Den andra sidan i konflikten blir oviktig när målet är ett land där den egna etniska gruppen judar eller Araber - beroende på viken grupp man tillhör lever i harmoni med varandra utan ett yttre hot. Motståndarnas öde blir oviktigt, så länge den egna gruppen lyckas nå sitt mål. Om jag har rätt är det inte undra på att vägen till målet är olika beroende på vilken sida man tillhör. Ser man ett slutmål där motparten är en del av målet blir dialog och samverkan grundläggande värden. Om bara den egna gruppen är viktig däremot, är konfrontation och våld tänkbara medel enligt principen "ändamålet helgar medlen."

Om associationerna till ett enda ord har sådana grundläggande skillnader är det inte konstigt att verklig dialog blir problematisk. Det räcker inte med att enas om ord, man måste försäkra sig om att man använder orden på samma sätt, att innebörden är någorlunda lika. När detta pågår inom den egna gruppen, hur komplicerat är då inte denna fråga mellan de stridande parterna. I Sverige där ingen motsättning av denna omfattning existerar får nyanserna i språket mindre betydelse. Språket i sig är lika bedrägligt men när frågorna som debatteras inte är lika livsavgörande märks kanske skiljaktigheterena mindre. Eller också är det tvärtom, när frågorna inte har så stort inflytande på individers liv är skiljaktigheterna lättare att överbrygga och kompromiss blir möjlig. Det kanske är svenskarnas previligium att inte uppleva krig på flera hundra år, som har gjort att våra politiker ofta är duktiga diplomater. Om så är fallet, låt oss hoppas att denna oroliga världsdel får dra nytta av deras kunskap.

Av Eva Lupin 06 okt 2004 22:03