Att leva i förändring

Min systerson tar studenten om två veckor. Jag tänker tillbaks på min egen student och minns... Jag minns glädjen, festyran och hur härligt det var att vara i centrum en hel dag. Men jag minns också mina känslor dagen efter avslutningen. Hur tomt det kändes och hur förvånad jag blev över min egen nedstämdhet. Det var ju nu som det roliga skulle börja. Frihetens portar stod på vid gavel men istället för förväntan kände jag mig rädd och vilsen. Vad jag inte visste då, men som jag vet nu, är att vilsenheten är en del av den process som jag och alla andra går igenom vid en förändring i våra liv. En ny början föregås alltid av ett avslut och bron som förbinder det gamla med det nya kan vara svajig, smal och osäker. En blick nedåt kan få det att suga till i magen av rädsla för att tappa fotfästet.

Förändring och utveckling är ett villkor för liv. Vissa gånger är förändringen välkommen, andra gånger inte men oavsett vilket tycks vi alltid gå igenom samma process. William Bridges beskriver denna process i sin bok "Transitions - making sense of life’s changes".Processen kan delas upp i tre faser; avslut, neutral zon och en ny början.

Avslut
Att flytta hemifrån, byta jobb eller karriär, gifta sig, skilja sig, bli förälder, flytta, förändra livsstil, befordras, bli pensionär, förlora en nära anhörig - alla dessa förändringar innebär ett avslut. För att börja något nytt måste vi oundvikligen lämna eller gå ifrån något annat. Vi måste lämna den trygghet som det välbekanta och det invanda medför. Vi genomgår en yttre förändring genom att vi lämnar personer, platser och saker men vi genomgår även inre förändring då vi tar avsked av den roll, identitet eller det livsmönster som var förenat med det gamla livet. Oftast förbiser vi denna inre förändring och blir lite överraskade när den kommer då vid redan har flyttat, blivit sambo eller bytt jobb. Vi börjar tvivla på vårt beslut, känner oss missmodiga och börjar längtansfullt tänka tillbaks på det som var. Vi tar ett inre avsked av det som vi redan fysiskt lämnat.

Netral zon
Vem har inte känt de första dagarnas vilsenhet i ett nytt hem? Man känner sig varken hemma inom de fyra väggarna eller utanför. Hela ens jag finns i flyttkartongerna och man bara längtar efter att den trivsamma hemkänslan från förr ska uppfylla inte bara ens hem utan även ens själ. Det är lika tomt på väggarna som i själen. Man befinner sig mitt i mellan avslut och början - i den neutrala zonen. Denna fas av förändringsprocessen har alltid varit den svåraste för mig och den som jag allra helst vill slippa från. William Bridges har fått mig att tänka om och se den neutrala zonen som ett väntrum snarare än ett tomrum. Ett själens väntrum. Istället för att så snabbt som möjligt ta mig förbi denna fas ska jag dröja mig kvar för att skapa bättre förutsättningar för en ny början. Det är i denna fas som många upplever att de får nya insikter som gör att de omvärderar sitt liv och sin person. Livet kan få en ny och djupare innebörd om man låter själen hinna ikapp flyttlådorna.

En ny början
Har du liksom jag frågat dig själv: varför har jag inte gjort detta tidigare? Anledningen till av vi undviker förändring, trots att den är av godo, är att vi inom oss vet att vi får gå igenom en smärtsam process för att kunna börja om på nytt. Vi vet att vi tvingas säga farväl innan vi bjuder det nya livet välkommen in. Så vissa "börjor" måste få ligga och gro ett tag. Mogna fram till ett beslut. Och när det är dags för en ny början - då bara VET vi.

Ta en stund och reflektera över dina egna förändringar. Hur upplevde du de olika faserna? Hur tog du dig igenom dem? Hur var du innan förändringen? Och efter? Lärde du dig något nytt om dig själv? Vad vill du ta med dig som kan vara till nytta för livets kommande förändringar?

Av Marie Bengtsson 28 maj 2004 11:34