Någonting mera innan vi stänger?

Inte så ofta, men då sonen med hustru hämtar, blir det tura av. Vad det är? Jo, i Helsingborg finns det färjor, som varje halvtimma avgår till Helsingör och vänder. Tre gånger T/R och man "turar". Ombord är framdukat "det store kolde bord". Numera kallas det buffé, men det är sak samma.

Vid varje avgång säger en radioröst ungefär såhär:
"Välkomna ombord, hoppas ni skall få en behaglig överfart, kioskerna är nu öppna för öl, vin, och spritförsäljning."

Efter 10 minuter.

"Nu lämnar vi danskt farvatten och tobaksförsäljning är påbörjad."

Tvärtom från Sverige.

Mitt i Sundet går territorialgränsen. Därför detta påhitt.

Vid ombordgåendet, kan man hyra en kärra, för öltransport. Varje dag är rederiets "systembolag" öppet. Det är inte lite starköl, sprit, som transporteras till väntande bilar.
Elaka rykten förtäljer, att det finns marknad, för vidare försäljning.

Vi är inte förvånade, att försäljningen minskar, i de statligt ägda affärerna. Många har de regler varit, vilka man måst följa under årens lopp. Då "junioren" var liten, fick den stolte fadern, av nykterhetsnämnden en bok, som berättigade honom till inköp av 1 liter hushållssprit varje månad. Detta skulle vara till medicinskt bruk.

I den lokal, där vi nu sitter, har i alla år serverats skattefri sprit, dygnet runt. På 60-talet avskaffades den förmånen. Lex Öresund ifördes. Mindre antal cigaretter, kortare öppethållande, samt viss beskattning av starka drycker, tyckte riksdagens folkvalda nykterister var av nöden. "De har ju alltid värnat om oss väljare."
Förbjudandet av dans ombord, var dock ett mysterium.
Tidigare fick de dock böja sig för det internationella trycket och spriten släpptes fri den 3 oktober 1955.

Fortfarande regler, som ingen kunde fatta. Det var förbjudet att sitta eller stå vid bardisken. Endast gäster vid bord kunde få en drink. Dubbla lättgroggar var avskaffade. Vad det är? Jo, efter förbrukad ranson på krogen, om man åt, var tilldelning per måltid för herre 15 cl och dam 7,5 cl starksprit. Efter detta var det dags att inhandla 2,5 cl i ett glas, som i kassan blandades med 33 cl. vatten, av något slag. Två sådana, slogs samman, blev en "dubbellätt".

Spritspioner såg till, att vi "kypare" inte fuskade. Exempel var att förvandla en dam till herre, på detta lilla trix, ordnade vi ytterligare 7,5 cl.

Dåtidens notor, kunde hämtas upp på systembolagets kontor av en samvetsöm spion, sedan var det att gå dit och förklara.

Det var svårt att i början på femtiotalet att tala om att man serverat en bröllopsmiddag med bara herrar. Idag hade det nog, tack o lov gått lättare. Om försyndelsen var av svårare art, blev det tingsrätt. Domen var nästan alltid densamma. 15 dagsböter av 1 krona.

En av dessa snokande "herrar" var på en gästgivaregård för kontrollens skull. Förvånad över dropparnas mångfald till en del gäster, ställde han frågan till en av servitriserna:
- Hur många cl. serverar ni till gästerna på det här stället?
- Så mycket dom tål: blev svaret

Efter en afton med mycket trevliga gäster, som inte nekades något av det rinnande var det dags att betala, En femma i dricks. En på den tiden svindlande summa, överlämnades med rådet: "Slösa inte bort pengen - sup upp den."

På tal om slantar. När det var fridag, kunde man besöka Fenix. En trevlig liten sylta, mitt i Malmö. Sandwiches och fiskgratäng , en öl och 7,5 cl vinbärsbrännvin. Kaffe och en "Moses" och som avslutning, en dubbellätt. Det räckte med en "blåklocka" , dåtidens tiokronorssedel. Moses, 5 cl. svensk gin 2,5 cl. svensk cacao.

Sonen kan inte många historier om starksprit, hos honom är det viner, deras härkomst, jordarter, årgångar m.m.
Varje vecka träffas vännerna och smakar och spottar ut igen.
Det går kalla kårar utmed ryggen, när jag hör sådant slöseri
med "Gubben Noaks gåvor"

Dock skall i ärlighetens namn erkännas. Då han tillhör "Piratens vänner" brukar han berätta om dennes katt. Den var så mänsklig att den drack utan att vara törstig. Övriga historier från Österlen är också ett nöje att lyssna på - beskrivningen från gästabudet på Hotell Horn i Malmö från Piratens "Bock i örtagård" återberättar sonen så det vattnas i munnen.

Det med att gammal sprit skulle smaka bättre tror jag inte på. En gång köpte jag en flaska Renat, tidigt en fredag, lät den stå ända till lördagskvällen:

- Den smakade lika illa som vanligt.

Av Lennart Ekman 20 maj 2004 21:43