Den europeiska svängdörren

Den 4 maj för tio år sedan godkände Europaparlamentet Sverige som EU-medlem. En viktig dag. I stort sett exakt tio år senare gick tio ytterligare länder med i EU. Och på söndag, den 9 maj, är det Europadagen. Att EU blir större har firats över hela Europa. Men Sverige verkar allt mer vända Europa ryggen.

Sverige verkar möta de nya EU-länderna i en europeisk svängdörr. När de går in på ena sidan, vandrar vi så sakteliga ut på den andra. Två talande händelser sammanföll på tisdagen: fyra av de tio nya EU-länderna meddelade att de tänker införa euron snarast, och Miljöpartiet föreslog att Sverige ska gå ur EU.

EU:s utvidgning har firats stort. Mest av allt i de nya EU-länderna, men också i många av de gamla. Där historien lever var glädjen stor. Nu lever 453 miljoner människor på världens största marknad i en europeisk union. Gemensamma institutioner, med sina brister, bidrar till att upprätthålla demokrati och marknadsekonomi.

De åtta länder som plågades av kommunismen reformerades snabbt. Nu kan de konkurrera på allvar också med de gamla EU-länderna. Att på det viset en kapplöpning mellan de europeiska länderna mot toppen inleds är mycket positivt. Då förbättras ständigt villkoren i Europa för skapande verksamhet och välstånd. De nya länderna kommer in som ungdomarna till föräldrar som tvingas rycka upp sig för at inte försoffas.

Cypern, Estland, Litauen och Slovenien har nu meddelat att de har för avsikt att införa euron som valuta så snart det går. För detta krävs att de uppfyller konvergenskraven, vilket de till större delen gör, varav det viktigaste är valutastabilitet en längre tid. För att säkerställa det sistnämnda krävs två års medverkan i växelkursmekanismen ERM2. Således tänker de gå in där under detta år för att sedan kunna införa euron som valuta 2007.

Polen, Tjeckien och Ungern - de tre största av de nya - har en liknande avsikt, men har större svårigheter med några av kraven. Budgetunderskotten måste bantas, vilket lär dröja, och därmed även deras inträde i euron. Sannolikt sker det därför 2008-2009 istället. De närmaste åren blir således euroområdet ännu större och Östersjön snart ett innanhav för euron - bortsett från rubeln och kronan.

Den svenska regeringen verkar mest tycka att det som är på gång i EU är obehagligt. Förutom stoppregler för nya EU-medborgare - där de led ett tufft parlamentariskt nederlag men ändå tänker utreda nya förslag - ogillar de även den nya konkurrensen. Statsministern har hotat försöka tvinga upp skattetrycket i de nya länderna så de inte klarar att konkurrera. Ett förslag som kraftfullt skulle försämra välståndet i Europa.

Direktivet för att skapa en europeisk marknad för tjänster förefaller nu bli nästa mål för obstruktion. En majoritet av européerna arbetar med att producera tjänster, ändå är handeln med sådana bara en liten del av handeln - även om den har ökat kraftigt. Potentialen för utbyte av tjänster och därmed öka välståndet är stor. Att underlätta denna tjänstehandel är av stor vikt. Men nu viker tydligen regeringen sig för protektionistiska särintressen och bromsar.

Och så det svenska Miljöpartiet. När tio länder går in i EU och snabbt vill införa euron, presenterar de ett valmanifest inför Europaparlamentsvalet med krav nummer två av nitton att Sverige ska lämna EU. Hur de olika förändringar av EU och Europa, som sedan föreslås, ska bli verklighet förtäljer papperet inte.

Det som hände efter nej-utslaget i den svenska folkomröstningen var inte att regeringen satsade mer på andra tillväxtåtgärder. Tvärtom blev hela Europapolitiken tillväxtfientlig, och andra åtgärder lyser med sin frånvaro. I den svenska debatten föreslås att vi ska lämna EU, som nästa logiska steg. Kontrasten mot de nya EU-länderna är slående.

Av Johnny Munkhammar 06 maj 2004 15:50