Femtusen hemlösa i Stockholm!

"Att motverka hemlöshet" SOU 2001:95, så hette slutbetänkandet som hemlöshetskommittén lämnade ifrån sig efter några års utredande. Regeringen hade givit Vidar Andersson uppdraget att leda en hemlöshetskommitté som skulle behandla frågor om det ökande antalet hemlösa i Sverige och föreslå åtgärder för att bromsa denna utveckling. Under hela nittiotalet hade siffrorna stigit och hemlöshet var en företeelse som inte bara fanns i storstäderna. Året är nu 2004 i Stockholm och siffrorna stiger fortfarande i oförtruten takt. Idag har vi cirka 3000 hemlösa i Stockholm enligt socialtjänsten. Mörkertalet är många fler men ingen vet säkert hur många fler.

Men ännu görs inget konkret för att hemlösheten ska minska i Stockholm. Det finns all anledning att oroa sig över detta stora problem, men politikerna fortsätter slösa bort skattemiljonerna på utredningar som om problemet inte var allvarligt nog att agera på. Det som politiker och stadsdelsnämnder håller på med är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna, enligt grundlagen. Där står det klart och tydligt: "Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning, samt verka för social omsorg och trygghet". Vi tycker det är dags att människor börjar vakna upp i vårt land och ställa våra politiker till svars och fråga vart alla pengar tar vägen, som de säger sig satsa på att hemlösheten ska minska? Det är ju ändå våra pengar som satsas och i alla fall vill jag se resultat och ha valuta för mina pengar, vilket jag förmodar att alla som betalar för något vill ha.

Det visade sig att slutbetänkandet slutade med en nota på 200 skattemiljoner. Av dessa 200 miljoner blev inte en människa mindre hemlös. Under varje år som går satsas det mer än 200 miljoner på de hemlösa i Stockholm, men ändå ökar antalet hemlösa hela tiden. Är det inte dags för våra handlingsförlamade politiker och att erkänna ett totalt fiasko i denna fråga. Tre år efter kommitténs slutbetänkande ska det satsas igen, denna gång 30 miljoner extra för att undergräva och utreda ännu mer vad den där hemlöshetskommittén egentligen kom fram till i sitt slutbetänkande. Hur djupt kan politiker få folkets tillåtelse att gräva i statskassan, för ett problem som vi tror man kan lösa, genom att ge dessa människor tre av de mest elementära behov människor har i livet förutom kärlek
och mat.

Vi i vår förening tror att dessa tre behov är:

1. En bostad i egen regi, åt de som klarar det, vilket är
cirka 20 procent av våra hemlösa.

2. Ett socialt stöd.
Och ett socialt stöd innebär inte drogtester som många av våra politiker och socialtjänstemän verka tro idag. Ett socialt stöd anser vi är när en medmänniska finns till hands och ger av sin tid att lyssna, prata, stödja och motivera den berörda människan till att fortsätta kämpa.

3.Vård.
Klarar man inte av att bo själv eller med ett socialt
stöd, så ska det finnas en väl fungerande vårdkedja.
Denna kedja har inte ens en länk att börja kedjan med
idag.

"Det är slut på utredningar, det är dags att agera", var
ord som hoppade ur ansvarige ministern, Morgan Johanssons mun för ett år sen. Efter ett år står han hånflinande framför tv-kameran och säger att ingenting har hänt i frågan. "Men just nu ser vi över vad som ska göras?" Om han tror att ett påklistrat hånflin charmar och ett förtroendet återfås av de hemlösa, så får han nog tänka om. Vi ser bara att du visar ett ännu större förakt mot de människor som för ett år sen trodde att du hade något som heter vilja att förändra.

När du besökte de hemlösas förening i vår lokal i Gröndal trodde vi på en förändring. Du antecknade så frenetiskt i din agenda och lyssnade på vad vi hade att säga. Men agendan kastade du väl i närmaste soprum när du gick därifrån, där många av våra hemlösa letar sovplats, medan du och andra berörda politiker ligger hemma och sover i era sängar.

Ett förslag för att minska problemet vore kanske att anställa en hemlöshetsminister med kompetens i ämnet. En som vet vad som behöver göras konkret för att minska hemlösheten, och framförallt viljan och pondusen att göra det. Från och med nu och så länge denna förening kommer finnas till så kommer vi inte ge er en lugn stund i stadshuset förrän vi ser resultat i hemlöshetsproble-matiken. Då pratar vi inte om 5-10 platser här och där. Vi är vad vi tror cirka 5000 hemlösa i Stockholm. Och den fråga som de flesta ställer som vi har varit i kontakt med är: "Va fan gör politikerna för alla dessa 100-tals miljoner?"

Av Rolf Nilsson 06 apr 2004 21:53