Gorillan fick åt höger del 5

Ha ha, bra där skrattar Ryan för sig självt.
R: - Aja ledsen grabbar nu lär vi aldrig få något skivkontrakt någonsin men vi kan ju alltid berätta för våra barn om vi lyckas skaffa några om den dagen då vi dissade Allan West. jag är sjukt hungrig redan! Du vet när man känner hur magsäcken vägrar och lyda utan i stället knyter sig ännu mer. Man vill liksom bara lägga sig ner och dö eller tjaäta sig riktigt mätt.
S: - Nu får du ta och chilla en hel del Ryan. Inte nog med att du drog ner vårat rykte ännu längre ner i smutsen så åt du och Liam faktiskt för mindre än två timmar sedan.
Ryan suckar och tycker riktigt synd om sig själv men han avbryts av ett mycket gällt skrik ifrån gården utanför replokalen.
L: - Shit, nu har någon stackars vacker tjej i vår ålder blivit kidnappad på gården av en förrymd brottsling ifrån Norrland.
"Och det lyckas du få reda på bara igenom att höra ett skrik", suckar Ryan fram.
Smålänningen och Liam springer heroiskt ner för trappan och ut ur replokalen för att rädda den stackars tjejen. Tack vare Ryans hunger orkar han sig bara fram till fönstret.
Där gör han en glädjande upptäckt. Han ser ett flertal McDonalds-påsar fyllda med mat och dryck. Han ser även att Magnus ligger där och vrider sig i den hala isen utanför. Liam och Smålänningen står där och garvar innan de hojtar upp till Ryan
- Det här förklarar kvinnoskriken! Du kommer bli glad han har mat till dig.
Magnus har begåvats med ett riktigt härligt och ljust skrik och skratt, Precis som en tjej. Detta brukar vi påpeka då och då men det hela brukar sluta med att Magnus får ett riktigt anfall och spöar skiten ur oss. Grabbarna kom åter upp den här gången med den småhaltande Magnus och snabbmat. Ryans mage gjorde en segerdans. Snabb som en igelkott på LSD tryckte Ryan i sig flertalet hamburgare. Magnus satte sig ner på golvet och inspekterade sin stumma fot som han lyckats skada för andra gången på loppet av två dagar.
Plötsligt börjar det snöa. Inget som grabbarna tänker på så överdrivet mycket för nu när Ryan lyckats få tillbaka sina krafter så var det maximal ansträngning ifrån hela bandet. Uppgivenheten efter att ha lyckats vara otrevlig i mot den mest framgångsrika och inflytesrika personen i branschen gjorde bandet bättre. Man kunde nästan känna hur huset började vaja. Antagligen för att det blåste orkanstorm ute och att hela huset var ett fuskbygge men om du var där skulle du varit stolt.

Ibland kan en helt vanlig sak vara så skrämmande att man helt enkelt trillar av stolen och slår sig. Det spelar ingen roll vad det är för något slags föremål utan snarare om i vilken tidpunkt och miljö man möter den. Tänk dig att du spelar en riktigt lyckad rock and roll låt på volymnivå 10 av 10 alla har öronproppar och är helt inne i musiken. Tror du då inte att Ryans mobil ringer och att sändningssignalen låter högre än alla andra oljud musiken i rummet.

Lika stilla som de personer i Jurrasic park är när de möter den jätte stora elaka saken som bara reagerar på rörelse är bandet. Ovanligt nog är det Magnus som svarar.
- Hallå det här är Magnus på Ryans mobil. Vem är det?
- Hej det är Sara! Hi hi vad tufft vilken klass går du i?
- Jag går i din klass Sara har du glömt det?
- Ja just det! Du är han den där korta killen som alltid bråkar med lärarna om musik.
- Nej det är Ryan, jag är närmare två meter så det är ett litet mirakel att du inte märkt mig tidigare då vi gått ett halvår i samma klass…
- Alltså jag vet vem du är men jag har alltid trott att du var en deppad vikarie.
- Trevlig lång pinsam tystnad eh ja varför ringer du till Ryan?
Ryan ropar ifrån bakom en förstärkare som han håller på att koppla loss: "ja, varför ringer hon mig?"
- Jo jag fick höra i dag att Ryan och hans kompisar har startat ett band och jag tänkte att jag och mina kompisar kunde komma och lyssna.
- Bra där med tanke på att de spelat tillsammans i ett halvt... Mer hinner han inte säga innan Smålänningen hoppar på Magnus och tar mobilen. Magnus lyckas ännu en gång slå i knäet i en förstärkare.
- Tjenare Sara hörde att du och några kompisar ville komma över.
- Japp
- Om ni klarar av att komma igenom snöstormen så möter jag er vid Odenplan så köper vi lite grejer på Ica innan vi kör i gång en liten sammankomst
- Hi hi ja vi kommer.

Ungefär exakt en timme senare ringer tjejerna och Smålänningen springer iväg för att möta dom. Snöstormen har ökat i magnitud. kvar i värmen sitter resten av gänget. Magnus sitter och klappar på sitt ganska så blåa ben. Liam sitter och tar väldigt suddiga bilder på mobilen. Ryan ligger på rygg i mitten av rummet med blicken upp i taket. Ganska svårt att hålla blicken stilla när luggen trillar ner i ögonen. Ryan börjar helt oväntat prata med Liam.
- Vad fan gör Sara med hennes kompisar här? Det är snöstorm och de har inte pratat med oss på hela året.
- Jag har hört att Sara är lite insnöad på dig, haha vilket dåligt skämt insnöad aja men du förstår hon är nog lite kär i dig eller tja hur kär man nu kan vara i någon utan att prata med den.
- Okej inte direkt vad jag väntat mig men man ska inte klaga hon ser i alla fall inte ut som en ishockeyspelare utan tandläkarförsäkring. Frågan är bara om det finns något bakom pannbenet eller om det bara är att jag sjunger i bandet. Tjejer verkar ha något ticks när det gäller det.
- Allright mr jag är bäst i världen och kan få vem han vill nu får du ta och förklara din teori.
R: -Se på alla riktigt fula rockstjärnor som typ är över 40. de kan fortfarande typ ligga med vem som vem dom vill trots att de är lika vackra på som en soptipp i fullt dagsljus,
Men tack vare att de är med i ett rockband kan de fortfarande välja och vraka. en till utseendet lik person som arbetar på en postorderfirma har i detta sammanhang inte en chans även om han plastikopererar hela kroppen.
L: -Ryan du måste vara väldigt ensam på nätterna för att komma på en teori som denna.
Magnus hoppar in i konversationen
M: -Undrar om Smålänningen och gänget sköra tjejer med alldeles för lite kläder klarar stormen. Jag menar man ser inte ut längre.
L: -Dom klarar sig nog ska du se. Herregud de har ju jackor som man får plats tre mindre personer i typ i Ryans storlek.
R: -Fuck you Liam bara för att din jacka har gula fläckar på sig.
M: -Ni båda kan vara tysta då jag är så lång så att det knappast finns några jackor i min storlek. Varför tror ni att jag springer runt med rock hela tiden?
Både Ryan och Liam bryter ut i ett gapflabb innan de hör hur en ruta på sjukhuset går sönder och seglar ner i tusentals små bitar. Självklart är det Smålänningen som i ett försök att vara tuff och träffa rutan där Magnus kollat ut i väntan i stället träffar han brutalt fel och om han inte var så bra på att springa skulle han säkert ha fått sig en omgång av någon på sjukhuset.

Dom kommer nästan inte igenom dörren då snön lagt sig så tung på bara några timmar. Himlen är sådär riktigt gråvit och om man är ute och försöker titta upp slutar det med att man får riktigt ont i ögat av alla virvlande snökorn.
Nere i hallen hörde man klirrande påsar och glada skratt. Det lät som om det var åtminstone runt tio personer men vad gjorde det. Samma sekund som alla samlats uppe i själva "repavdelningen" slocknade alla lampor i hela området. Liam mumlade snabbt något om att det var skönt då man slapp vara orolig för att ljud som mobilen och högtalarna skapade i dag skulle komma tillbaka.

Smålänningen bara log och drog fram ett helt paket med värmeljus ur en av påsarna och inom tio minuter var lokalen fylld på ljus och det såg ut som vilket Luciatåg som helst om vi bortser ifrån den halvtaskiga musiken och att minst fem personer svimmar varje år. Hela gänget satt och drack kola och käkade mumsmums. Inte dåligt då det här var den första riktiga gången de var med varandra. Det är kanske så människor reagerar när de är i en situation de inte kan komma ur. Jag menar elen var nere för minst in på småtimmarna och de var praktiskt taget insnöade och det enda instrumentet som verkligen fungerade var Smålänningens akustiska gitarr. Man kan tyckas att trummorna inte behöver el men å andra sidan var det ingen i det rummet som kunde använda sig av den samling runda lådor med metall symbaler på som man kallar för trummor. Trots att läget var lite halvt påtvingat var det riktig stämning när bandet drog några låtar, Nästan som vid en campfire i öknen. Det här var bandets näst största ögonblick och när de nu pratar om det så refererar dom till unplugged in Odenplan spelningen. Alltifrån godisbilar till alkoholhaltiga drycker cirkulerade i det ganska så trånga rummet och den lagom mysiga stämningen övergick till någon slags efterfest. Liam hällde öl på förstärkaren. Ryan och Smålänningen låg på golvet och pratade med överintresserade tjejer. Magnus försökte samtidigt spela trummor men alla var så glada/borta att de inte hade hjärta att berätta att han kanske skulle pröva på ett annat yrke. Det är dock något som kommer på köpet när man är lite, man har en liten urinblåsa.

Av Car Axel Stabell Jebsen 24 mar 2004 09:36