Mysiga Kanada lika makabert som USA

I Kanada luktar blommorna som i Sverige och snön ligger lika vit som i Högalidsparken. Här fnyser man också åt slarvet med torktumleluddet i tvättstugan. Frukostkaffet smakar Gevalia och morgontidningen skriver på om dagispriser och det dåliga vägunderhållet. Pratradion diskuterar olika makabra fall som alla utspelar sig i USA, naturligtvis. Lyssnarna konstaterar självgott att söderöver är det inte riktigt som det ska med folket. Det är ju i Californien som man hittar barn i tioårsåldern som vuxit upp inlåsta i små burar, det är i Texas som man får ett gevär om man öppnar ett bankkonto - staterna rent av kryllar av galningar, kannibaler, tungt beväpnade skolpojkar och religiös eller politisk fanatism. Men inte i Kanada inte. Förrän nu.

Denna morgon sätter sig skinkmackan i vrångstrupen. På förstasidan i the Montreal Gazette rullas historien upp om kanadas genom tiderna största seriemördare som matat sina grisar med de kvinnor han misstänkts ha mördat under loppet av tjugo år. Jag får titta två gånger för att förstå att det är i Vancouver och inte i Las Vegas.

Willy Pickton kan numera titulera sig småskalig grisbonde och den värsta brottslingen i landet. Han befaras vara skyldig till över sextiofem mord och man har hittat DNA från nio kvinnor i griskött från hans gård. Köttproducenterna i landet befarar nu en nedgång i försäljningen av griskött - no kidding. Egenhändigt har den obetydliga bonden fått tusentals kanadensare att snällt säga nej tack till bacon i bra många månader framöver.

Rebecca Guno, narkoman och prostituerad, försvann i juni år 1983. Hon skulle bli den första i raden av de sextiofem kvinnor som under mystiska omständigheter försvunnit från Vancouvers schabbiga distrikt sedan 1980-talet. Det är inte förrän nu, närmare tjugo år senare som polisen kunnat koncentrera sitt sökande till en grisfarm utanför stan. Inom bara några månader har ägaren till farmen ställts inför rätta för mord på tjugotvå kvinnor, ett antal som ständigt ökar då polisen och ett trettiotal arkeologer fortfarande håller på att gräva och sila trehundraåttiotusen kubikmeter jord från gården. Minsta lilla fragment har tagits tillvara; tänder, hår, benflisor och blodfläckar som avslöjar identiteten på ett ständigt ökande antal kvinnor. I dagsläget har rester av trettioen kvinnor hittats plus tre till som inte finns med i listan över de sextiofem försvunna kvinnorna.

Så Willy har inte bara lyckats slå det gamla seriemördarrekordet i landet, som uppgick till blygsamma elva barn, utan han har nu gjort sig ett namn i USA genom det makabra sätt som han gjort sig av med bevismaterielet. Media är väldigt luddiga med hur kvinnorpartiklarna kommit till grisköttet, men det är ju ingen svår gåta direkt. Hans grisar har fått människoslams som smarriga fredgssnacks i stian.

Myndigheterna i Vancouver är väldigt noga med att understryka att köttet endast såldes till Willys familj, vänner och grannar, ett antal på fyrtio personer. De har nu ombetts att se om de har kött kvar i sina frysboxar som kan leda till fler identifieringar. De som ätit av köttet är förståeligt nog ganska uppskrämda. Själv hamnade min skinkmacka utan en blinkning i soporna. Inte nog med att de brottas med tanken på att ha ätit människa, offrena var uteslutande prostituerade med drogproblem och det går inte att utesluta att några av dem hade AIDS, HIV och Hepatit. Dessutom är de tillsagda att tänka efter om de haft symptom på matförgiftning i anslutning till söndagssteken eller fläskmedaljongerna.

Trots att detta är en skandal av stora mått och helt i stil med de vansinniga historier vi hör varje dag från USA, så förvånar mig de kanadensiska tidingearnas låga profil. Jag letade efter en uppföljning, illustrationer av gården, upprörda och chockade grannar som inte kan förstå att den innåtvände Willy hade en sån ond hobby, en som gråter högljutt vid tanken på att ha ätit av köttet. Men inget. Nada, null, zippo. Antingen är de så avtrubbade här av allt som händer i USA eller så är det en överskylande manöver för att inte inse det alla egentligen vet; att mysiga Kanada är lika makabert som USA.

Av Svanhild Hansen 16 mar 2004 15:09