Om människokunskap

I "Hur intelligent är hunden" menar författaren, S Crooen, att då det finns så många hundar så borde i naturkunskap undervisas om hundbeteenden. Påstår "Vi är som vi är och /o/handlar därefter men vi döms efter våra gärningar - och så måste det vara" Får vi lära oss vilka instinktiva beteenden vi som människor måste passa oss för? Med kunskap om hur vi fungerar har vi bättre möjlighet att handla riktigt!

Vi vet att vårt ursprung är djur och att vi handlar enligt de
egenskaper som utvecklingen gett oss; att vi har
aggressionsinstinkt Konrad Lorenz "Aggression - det så kallade onda, att vi lyder och överlåter ansvar till ledare Milgram "Lydnad och auktoritet" att vi skiljer på vår flock och andras och att vi som flockdjur följer flockbeteenden och skapar rangordning, hackordning bl a Eysenck "Vem är du?"

1938 skriver David Katz i "Människor och djur" att människan har - i motsats till djur - ett tänkande som är insiktsfullt och karakteriseras av fullständig frihet från känslobetonat inflytande men detta tänkande är till och med hos människan ett undantag.

Lär sig blivande lärare präster, detta och för de det vidare?

När det talas om främlingsfientlighet tas då upp vår
aggressionsinstinkt och vår flockinstinkt och när
koncentrationslägerna i Tyskland och Gulag-arkipelagen i Sovjet behandlas belyses detta då med vad Milgram visar om lydnad och vad Eysenck i "Vem är du?" Kap 4 redogör om fångvaktare.

Utnyttjas och visas filmen blåögda och brunögda visad i TV två gånger tror jag i utbildningen? Den visar bl a att får man veta och erfara att man kan och är duktig då blir man det! Doris Lessing säger i "Prisons We Choose To Live Inside" "it is known that children learn best from teachers who expect them to learn well".

Conrad Lorenz avslutar "Aggression, det så kallade onda" med:

"En framtidsdröm

Vi vet att den personliga kärleks- och vänskapsbandet var den epokgörande uppfinning som gjorde det möjligt för två eller flera individer av en aggressiv art att leva fredligt tillsammans och att samarbeta för ett bestämt syfte. Vi vet att den mänskliga samlevnaden grundar sig på detta band, men vi bör inse att det inte längre räcker till för sina nutida uppgifter. Det hindrar bara aggression mellan sådana som känner varandra och är vänner, medan vi nu behöver något som kan hindra all aktiv fientlighet mellan alla människor i alla nationer. Slutsatsen blir alltså att kärlek och vänskap bör omfatta hela mänskligheten, att vi skall älska vår nästa utan åtskillnad. Det budet är inte något nytt. Vårt förnuft fattar utan svårigheten nödvändigheten i det, vår känsla ser dess storhet men vi
kan ändå inte följa det eftersom vi är som vi är. Vi kan bara känna verklig varm vänskap för enskilda människor, och vi kan inte ändra på detta ens med bästa vilja i världen. Men utvecklingen kan framkalla en sådan förändring, och jag tror att den kommer att göra det. Jag
tror att förnuftet kan och kommer att utöva ett urvalstryck i denna riktning, och att detta i en inte alltför avlägsen framtid kommer att göra det möjligt för våra efterkommande att förverkliga det största och viktigaste av alla bud."

Av Peter Elfverson 04 mar 2004 15:35