Kommunism och Nazism - Idébröder

Lyckligtvis visas civilkurage och nynazisterna går aldrig oemotsagda. Det finns dock en rörelse som skrivit om historien om andra världskriget och nationalsocialismen på ett, för dem, lyckat sätt.

Nuförtiden möter man ofta påståenden om att nazismen bygger på liberalism och konservatism tillsammans med marknadsekonomi. Dessa påståenden är endast myter som kommit att accepteras av eftervärlden, med lite hjälp av en och annan socialist. Fascism överhuvudtaget och då i synnerhet nazism läs nationalsocialism bygger de facto på en strikt tillämpning av socialism.

Hitler, Mussolini, Stalin och Hussein, för att nämna några, har allesammans socialiserat sina näringsliv, på ett eller annat sätt. Hitler krävde total underkastelse av företagen i Tyskland medan Stalin föredrog att sätta en kula i huvudet på de som drev ett eget jordbruk. Detta grundas givetvis på att det socialistiska staten måste krossa alla alternativa maktcentrum för att överleva. Religion förbjuds ofta i samhällen som strävar efter kommunism, då folket ständigt skall hjärntvättas i partiets namn.

Böcker brändes på bål efter Hitlers maktövertagande. Kultur och oppositionella tänkare kunde inte accepteras då dessa hotade staten och de förbjöds därmed. Kulturens enda mening blev plötsligt att främja den nationalsocialistiska ideologin och dess ledare. Monument byggdes över Hitler, och i Sovjet var Stalin den som blev avbildad.

Förvisso hyste de två staterna och de två ideologierna stort hat emot varandra. Frågan är varför. Med gemensamma mål arbetarklassens diktatur och gemensamma medel revolution, socialisering, diktatur skulle dessa två stater kunnat samarbeta och dominera Europa. Den socialistiska maktapparaten kräver dock total underkastelse. Finns det två olika stater och ideologier att sluta sig till skulle människor förr eller senare luras till den andra, resonerade man. I den så kallade arbetarstaten krävdes det ju att exakt alla tyckte likadant, annars skulle samhället rasa samman. Lösningen blev att de två bröderna verkade för att utrota varandra.

Benito Mussolini, italiensk diktator och fascist var länge en känd socialist. Till slut tröttnade han på sitt eget parti som inte åstadkom någonting, och slöt sig därför till den nationalsocialistiska rörelsen. "Äntligen en riktig socialist" utropade socialisternas tidning i Sovjet, om honom.

Den viktigaste faktorn som förenade Nazi-Tyskland och deras sovjetiska bundsförvanter var hatet mot kapitalismen och det fria näringslivet. Hitlers ministerium hade i uppdrag att genom femårsplaner planera den tyska ekonomin, medan Stalins underhuggare fick göra det genom fyraårsplaner. Utöver detta var det knappast mer än vilken symbol man hade på armbindeln som skilde dem åt.

Dessa två ideologier, och deras viktigaste stater genom historien har sammanfattningsvis mycket gemensamt. Individen är i de båda ideologierna tvungen att underkasta sig kollektivets och partiets vilja. Människan skall från det att den föds omhändertas och uppfostras i partiets namn. Egenföretagare skall skjutas och deras tillgångar skall återföras till staten. Religionen måste förbjudas då den vilseleder människor. Judarna ses som ett hot då de slutit sig samman och styr näringslivet, arbetarklassen eller det som går fel för tillfället.

Även idag syns samarbete mellan stalinister och nazister. Ett par medlemmar ur Revolutionär Kommunistisk Ungdom uteslöts sommaren år 2000 för deras samarbete med nazister. Därefter övergick de uteslutna medlemmarna att skriva artiklar som publicerades på den nazistiska
organisationen Info14s hemsidor... Ändå fortsätter lögner att spridas. Socialister kommer alltid att förneka det vi vet är sant. Socialism är en fruktansvärd ideologi. Oavsett om ordet prefixeras av "national-" eller inte.

Av a a 04 mar 2004 15:42