Att trilla i trappan

I morse vaknade jag fem på morgonen ifrån en konstig dröm. Jag hade trillat i trappan och krossat ett antal ben i armen. Än så länge är det ganska normalt men när jag senare försöker borsta tänderna med den brutna lemmen blir det för mycket och jag vaknar. I det skymmingslandet man befinner sig i när man snabbt som en dopad skidåkare hoppar upp ur sängen är inte att leka med. Vassa föremål biter sig gärna fast i oskyldiga fötter men räddningen är nära. Ljuset och hallen är bara några meter bort. Staplandes likt en man på sitt livs höst försöker man gå ner för trappan. Ett felsteg och man ligger längst ner med en bruten arm...

Då vaknar man på riktigt och inser att båda ens armar fortfarande är intakta. Men är inte livet samma sak?

Du försöker och försöker och inte förrän du dör vaknar du och inser att allt bara var en illusion och att det verkliga livet börjar nu.

Det är bara mitt svar på vad som sker när din själ tar en lång semster.

Av Car Axel Stabell Jebsen 26 feb 2004 11:45