Kan jag besegra min blyghet?

Jag har alltid varit rädd för att bli för nerövs, för rädd och för blyg. Nu är det de tre orden som beskriver mig bäst. Jag tror jag är socialt missanpassad!

Inte blir det bättre bara för att folk säger att det inte är ovanligt och att det går att lindra den. Jag är fast i ett mönster, jag kan inte gå upp eller tänka på annat än det jag är rädd för. Jag blir deprimerad och håller mig hemma länge. När jag väl kommer ut och gör saker är det okej för några minuter, sen blir jag rädd för en annan sak igen. Så där fortsätter det hela tiden och om jag inte får stopp på det kommer det aldrig att bli något slut.

Hela tiden tänker jag på alla andra människor jag ser, de ser ut att ha ett så bra självförtroende och de kan allt jag inte kan. Alla andra tänker också på mig, jag känner mig i centrum hela tiden. Mina tankar och känslor är förstås världelösa, inget av det där stämmer. De flesta människorna på jorden är så upptagna av hur de själv är inför andras ögon så att de struntar i de andra och tänker på sig själv istället. Jag vet att det där stämmer men jag kan inte sluta tänka på vad andra tänker om mig och själva tanken på att bli förnedrad eller att på något sätt skämma ut mig rejält skrämmer skiten ur mig.

Det är fullständigt omöjligt att besegra alla sina räddslor, men de allra värsta räddslorna och bekymerna måste man väl på något sätt kunna hantera? Annars finns det ingen mening med livet...

Av Joannah Söderberg 13 jan 2004 12:44