Det kommer över mig ibland

Jag trodde hon var arg eller ledsen för att vi inte hade kunnat träffas. Vi hade bestämt ett möte och jag hade skickat ett sms till henne om att jag inte kunde träffas för att jag hade blivit bjuden på lunch av en kompis. Jag hade skickat meddelandet dagen innan men hon hade inte svarat mig, jag trodde att hon mådde dåligt över att jag inte kunde träffa henne. Jag skickade ett sms och frågade om hon var ledsen eller arg på mig och jag talade in på hennes telefonsvarare, på mobilen. Efter ett tag ringde hon mig. Hon hade varit på universitetet på sin franskalektion. Hon sa att hon inte alls var arg eller sur. Hon tyckte att det bara var trevligt att jag skulle äta lunch med någon.

Det bara högg tag i mig, den där obehagliga känslan. Jag vet inte varför men det bara blev så ibland när det gällde henne. Det kändes som om hon inte alls brydde sig om mig. Varför kände hon inte något när jag inte kunde träffa henne? Jag skulle ju känna något om hon inte kunde träffa mig. Jag blev i alla fall jätteledsen. Jag tog på mig mina ytterkläder och CD-spelaren sedan gick jag ut. Jag spelade musik på högsta volym. Jag gick ett tag och låtsades att jag var den som sjöng, Eric Clapton. Jag tänkte mig att jag var på Oscarsgalan och uppträdde med den musik som jag lyssnade till. Det kändes som att det släppte efter ett tag men mycket av känslan satt ännu kvar. Varför, frågade jag mig själv, varför? Varför, vadå, varför kände hon ingenting.

Det var ju det att vi hade haft någon relation av något slag. Det hade inte varit på det vanliga sättet för hon hade man och barn. Jag hade helt enkelt varit hennes älskare ett tag. Eller inte älskare utan vi bara fann varandra och inledde någonting som hon avslutade efter sommaren då hon hade varit med sin familj utomlands. Hon sa bara att "Jag vågar inte längre". Det var allt, det var hennes orsak.

Jag började tänka och såg för mitt inre allt det som vi hade varit med om. Jag blev så glad när hon gav mig sin uppmärksamhet. Hon hade varit så öm och omtänksam. Allt som jag hade önskat mig av någon, men allt var i hemlighet och så starkt. Det var borta nu och jag tror inte att hon saknade mig så som jag saknade henne. Hon sa till mig att "om ett tag kommer du tycka att det vi hade var lite mysigt, det vi hade". Och att det går över det jag känner. Jag trodde att det hade gjort det, men det har det inte. Jag känner mig nog bättre om ett par timmar. Hon ville att jag skulle ringa till henne klockan nio morgonen därpå. Hon vill nog träffa mig imorgon på förmiddagen. Ska jag göra det? Jag vet inte. Det känns som att det var jag som blev lämnad kvar. Hon fortsätter sitt liv med sin man, sina barn och sina vänner, medan jag bara går ner mig.

Hade inget att göra på dagarna, gick sjukskriven. Jag kanske borde träffa någon, men vem? Jag umgås ju inte med några. Jag minns när jag var tillsammans med min ex-flickvän. Vi hade det inte så bra men jag slapp att känna mig ensam. Jag får se det positiva med att vara singel. Jag kan hitta på vad jag vill och slipper ta hänsyn till någon partner. Så jag har det nog ganska bra i alla fall. Det var bara det att det kom över mig nu när hon ringde.




bidrag till sourze författarskola

Av Jonas Lindman 10 jan 2004 15:09