En jordekorres dagbok

Måndag 8/12 2003

Det var bättre förr. Egentligen ska man ju inte klaga, men det här boet är inte alls som mitt förra. Det här känns kalare på något sätt. Det luktar lite muggigt och sängkläderna har säkert inte varit på kemtvätt den här veckan. Fast det är klart, jag kunde ju inte stanna kvar på det andra stället heller. Det bara small hela tiden, och röken i ögonen sved som bara den. Ärligt talat trodde jag inte att det var nyårsafton förrän senare på året.
Nu bor jag i alla fall här och det var väldigt vänligt av bondfamiljen att ge mig husrum. Vet inte om det kanske beror på att jag hotade dem med en AK-47:a.


Tisdag 9/12 2003

Idag ska jag räkna alla mina pengar. Det är jätte roligt att vara så här rik. Men det blir man om man sliter, jobbar hårt och sparar som jag har gjort i hela mitt liv. Nu är det ju snart jul och det är dags att köpa julklappar. Förut var min familj väldigt stor, men nu vet jag inte var den blivit av. En efter en har dem liksom försvunnit. I och för sig gillade jag inte mina döttrars makar, och mina söner var det inte mycket med, men att bara gå upp i rök så där, det fattar jag inte. Jag funderar på vad jag ska köpa till mig själv istället. Antagligen slår jag till och köper mig en kareokeemaskin. Jag älskar att uppträda och skulle gärna vilja sjunga "This is it" i duett med den amerikanska countrysångaren George Bush. Blir det pengar över köper jag nog en Alladinask, eftersom jag älskar choklad. Det får mig att tänka på ännu en sång som jag tycker mycket om

Mors lilla Olle i skogen gick,
lyfte på rocken och släppte en klick,
klicken var liten men Olle blev glad,
mm, mm Marabouchoklad


Onsdag 10/12 2003

Idag har jag pratat med min tjej i telefon. Hon var så söt, vi pratade en lång stund och det kändes som om hon aldrig ville lägga på luren. Det är klart att det var ett tag sedan vi sågs, men vi har alltid så mycket att prata om. Bland annat undrade hon exakt var mitt bo låg, det var gulligt tycker jag. Eftersom jag är under jorden så är mottagningen lite dålig ibland men jag tror hon uppfattade adressen. Vem vet, hon kanske dyker upp och överraskar mig en vacker dag. Nu måste jag sätta igång och städa mitt kök. Här ser ut som ett bombnedslag.


Torsdag 11/12 2003

Man blir väldigt sugen på att leka när man kryper omkring här nere. Det skulle inte sitta dumt med lite kurragömma. Eller kanske Tjuv och Polis. Jag undrar var alla mina kompisar har tagit vägen, vi som hade så kul. Ibland träffades vi ett helt gäng och utplånade någon liten by. Nångång sprängde vi bara enstaka personer i luften eller så gömde vi vapen och lekte "Fågel, fisk eller mittemellan". Mysigt var det i alla fall.
Nu verkar det som om killarna har dragit vidare, men vi är ju bästisar och kan lita på varandra i alla väder, så de hör nog snart av sig igen. Det skulle vara så roligt att spela ett parti Monopol med dem alla. Bara man inte hamnar på "gå raka vägen i fängelse" förstås. Det verkar inte bra.


Fredag 12/12 2003

Det känns kvavt här inne. Det smala luftröret hit ner verkar igenmegat på något sätt. Vet inte om jag ska pallra mig upp och kolla om det har hamnat en salamikorv i slangen. Bondfamiljen verkar rätt fattig och maten man blir serverad här hade inte fått många stjärnor. Igår kväll smet jag in i stallet och tog mig ett glas mjölk ifrån den gamla kossan. Jag undrar bara om inte datumet var utgånget för den var helt gul och luktade som mina gamla strumpor. Annars lever jag mest på ris, jag tror det är kinesiskt för det sitter ihop i en enda klump, och bröd. Ett lite finare franskt bröd som kallas mögelbröd, ungefär som mögelost kan jag tänka. Inte jätte gott.
Undrar om jag inte ska röra på mig imorgon. Flytta vidare. Börjar känna mig rastlös. Jag tror faktiskt att jag ska packa ihop mina saker och besöka en kurdisk vän jag har. Jag kanske får bo hos honom.


Lördag 13/12 2003

Vaknar på riktigt gott humör. Känner på mig att det händer något speciellt idag. Stiger upp tidigt och hoppar i mina trasor. Brukar kalla kläderna så. Tar ett tag med stålkammen och borstar min tand. Nu vet jag, jag ska julstäda min lya. Man vet ju aldrig när man får fint besök. Det skulle vara trevligt att bjuda in på lite glögg och pepparkakor för jag har hört att man blir snäll av såna kakor. Själv har jag aldrig smakat. Om jag någon gång flyttar till ett annat land, Amerika till exempel, tror jag att jag ska skaffa mig ett litet bageri där jag kan baka kakor hela dagarna. Och sjunga den här fina barnvisan

En mänskomördare här bor i staden
han mördar mänskor mest hela dagen
han mördar stora han mördar små
han mördar några med hatten på

och i hans fönster hänga ben och armar
och i hans lådor där ligger tarmar
och är du snäller så kan du få
ett litet öra att knapra på

Den är fin, tycker jag. Den säger så mycket. Vänta lite, jag hör en massa konstiga ljud ovanför mitt lock. Åh, det måste vara grannarna, tjugo mil bort, som vill överraska mig med ett luciatåg.

Fan också, jag som har glömt raka mig idag.

Av Anna Bystedt 16 dec 2003 22:09