Emily

Den dagen var den mest enastående, den kvällen den lyckligaste, den natten den mest underbara. Du var den bästa, den finaste, den vackraste människan på denna jord.

Din utstrålning fängslade mig. Dina gröna ögon satte eld på mig. Du tittade på mig som ingen tidigare hade gjort.

Jag började smälta. Jag som var så kall. Jag som tidigare hade förlorat alla mina känslor. Jag som hade blivit apatisk. Hur kunde jag känna något nu?

Din charm fick mig att börja skaka. Ditt leende fick mitt hjärta att hoppa.

Jag kommer alltid att minnas de första orden du sa till mig. "You have the most beautiful eyes I’ve ever seen". Det var något som inte stämde. Var det mina ögon hon pratade om? Hur kunde hon säga något så fint om mig?

Vi var på väg från romantikens stad. Vi hade aldrig träffats tidigare. Vi var inte ens från samma världsdel.

Jag kunde inte låta bli att prata med dig. Jag kunde inte låta bli att le åt att du hade hört mig köpa biljett och trott att jag var från Australien. Jag kunde inte låta bli att skina upp när du berättade att du hade följt efter mig från kanalbåten. Jag kunde inte låta bli att skratta åt din fantastiska humor.

Har aldrig ätit så god mat som med dig. Har aldrig druckit så gott vin som med dig. Har aldrig känt mig så romantiskt som med dig.

Jag kommer alltid att minnas när vi sitter vid fontänen. Jag håller om dig. Du håller om mig. Du pratar med mig på ett sätt ingen tidigare har gjort. Vi kysser varandra. Tiden stannar. Värmen från denna Milanonatt glömmer jag aldrig. Värmen från din kropp glömmer jag aldrig. Värmen från din själ kommer att finnas inom mig för alltid.

Vi gick sakta tillbaka till hotellet som du bodde på. Vi höll varandra i handen. Vi tittade på varandra. Vi sjönk djupare och djupare in i varandra. Jag öppnade dörren till ditt hotellrum. Jag kunde inte låta bli att kyssa dig i dörröppningen. Dina ögon slöts. Jag kände dina händer på min rygg. Vi föll ner i sängen. Det fanns bara vi. Endast vi i hela världen.

Vi hade både flytt det vanliga livet. Vi hade en önskan att allt en dag skulle bli bra, att en dag befrias från kedjorna. Vi ville finna framtiden. Vi fann den.

Jag låg hela natten och kände hur du sov i mina armar. Räknade timmar, minuter, sekunder till dess att du var tvungen att ge dig av. Räknade andningar, rörelser, ljud till dess att du skulle lämna mig. Ville aldrig släppa dig. Jag ville vara i ditt liv för alltid. Du var den mest fantastiska människa som gått på denna jord. Ville ge upp allt, allt jag någonsin hade byggt, alla vänner, alla pengar, hela min framtid bara för att få vara med dig.

Varför inte jag gav upp allt för dig vet jag inte. Varför jag inte följde med dig till Prag vet jag inte. Men jag skall finna dig igen. För du anar inte hur mycket du har gett mig.

Av Erik Eliasson 02 dec 2003 11:38