"Barn skall inte gå hemma och hålla mamma i kjolen, de skall vara på daghem. Där bygger de
upp ett starkt självförtroende tillsammans med andra barn."
"Barn utvecklas absolut bäst i barngrupper på daghem"
Detta är uttalanden som gjordes av 1970-talets jämställdhetsförespråkare för att få kommunpolitikerna att satsa ekonomiska medel till daghemsbyggnader. Politikerna, som var män och inte hade så mycket kunskap om barns behov, ville självklart att barnen skulle utvecklas så positivt som möjligt och därför byggdes daghem till full
behovsteckning. Barnen är framtidens skattebetalare.
Några barnpsykologer framförde sina synpunkter om att alla barn passar inte att vara i barngrupper de första levnadsåren. Därför måste det finnas andra alternativ för dessa barn om nu inte barnen skall vara i sina barndomshem under uppväxten. Psykologerna hävdade också, att för den pedagogiska stimulansen behövs endast tre timmars gruppgemenskap per dag.
Men drevet med jämställdhetsförespråkare gick över hela landet. Med ekonomiska påtyckningar, mycket höjda skatter, mer eller mindre tvingades föräldrarna att lämna sina barn till kommunala verksamheter. Annars hamnade familjerna ekonomiskt under socialbidragsnormen, för det går inte att försörja en familj på en normal förvärvsinkomst.
Kvinnorna vill vara jämställda med männen och sysselsätta sig som bilmekaniker, tekniker, sopkörare, slaktare och andra yrken som män har. Kvinnor vill inte längre ge pedagogisk verksamhet till barn. Läsa böcker, lägga
puzzel, sjunga barnsånger, göra dockteater och så vidare, som mammor alltid har gjort med sina egna barn i hemmet, är bortspilld kvinnokraft.
På 1980-talet fick väldigt många barn allergier, vilket förvånande de flesta. I den rika flora av tidningsartiklar om detta växande problem framkom ibland att det berodde på byggmaterial som användes främst i daghemsbyggnader. Immunförsvaret är inte utvecklat i småbarnsåren och därför får barnen upprepade infektioner. Under 1990-talet fick barn psykiska problem som många hävdar beror på "alla nedskärningar" som gjordes under det decenniet. Det har blivit för få vuxna i barngrupperna.
Före 1970-talet registrerades väldigt få fall av barn med allergier eller med psykiska problem. Detta kan bero på att föräldrarna aldrig sökte läkarvård för hudutslag eller
litet "struliga" barn. Oftast "växte det bort" och senare blev det folk av dem ändå.
Barnen har inte utvecklats bättre än när de "gick hemma med mamma". De senaste decennierna är det flera elever än någonsin som går ut grundskolan med otillräckliga betyg för att komma in på något av gymnasiets nationella program. De flesta måste gå individuella programmet först.
Dagens Sverige är det mest jämställda landet i världen. Män och kvinnor förvärvsarbetar, är sjukskrivna och arbetslösa lika mycket. Men vilket land i världen är det barnvänligaste landet? Landet där barnen får utvecklas i sin egen takt både fysiskt och psykiskt utan att behöva konkurrera med andra och hävda sin plats redan från ett års ålder?
Av Christina Furesjö 11 nov 2003 18:12 |
Författare:
Christina Furesjö
Publicerad: 11 nov 2003 18:12
Ingen faktatext angiven föreslå
Politik, &, Samhälle, Politik & Samhälle, barns, psykproblem, jämställdhetens, fel, kvinnor, vill, längre, ge, pedagogisk, verksamhet, barn, läsa, böcker, lägga, puzzel, sjunga, barnsånger, göra, dockteater, vidare, mammor, alltid, gjort, sina, egna, barn, hemmet, bortspilld, kvinnokraft | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå