Tankar kring döden...

Sent en natt, när de flesta har gått hem och kajen ligger öde, lasten är lossad och luckorna skalkade, bommarna fällda, skälver det till i fartygsskrovet. Lanternorna tänds, fallrepet har tagits in och manskapet samlas till avgång. Trossarna läggs nu loss, förut och sedan akterut, medan rodret läggs dikt babord och maskinerna går helt sakta fram. Fartyget glider långsamt men oåterkalleligt ut från sin kaj, ut genom hamnpirarna, ut i den blåsvarta stjärnbeströdda natten.

Vi kan se livet som vi vore en oskyddad larv i begynnelsen, under livets gång arbetar, strävar och spinner vi vår puppa att vila i, så en dag brister puppan och en vacker levande fjäril föds, den flyger gracilt och hängivet iväg i vinden, och det är just döden. Födelse och död i vår livscirkel, som går genom vårt liv på jorden och vår andliga universella tillvaro, kan vi skriva som ett kors för födelse och en stjärna för död. I födelsen dör vi till en del när anden överlämnar sig att inkarnera på jorden, i döden föds vi åter till fullständighet.

Av Lasse Larsson 17 sep 2003 10:06