Inga kvinnor, inget vin

Innan herr Wigfors rakat oss rena... "...hade jag min lilla hatt" sjöng Edvard Persson. Hans "båtmössa" är ett varumärke alla känner igen. Många vet dock inte om att han en gång i tiden var en av våra största och mest folkkära skådespelare.

Ernst Wigfors var finansminister under åren 1932-1942 med några små korta uppehåll. Sedan kom Per Edvin Sköld. men ordning och reda blev det först då Gunnar Sträng, under 21 år 1955-1976 höll reda på våra pengar. Byxhängslen, livrem, dubbel försiktighet och en säkerhetsnål över bakfickan garanterade säkerheten för hans plånbok.

Sedan blev det en salig röra - "sossar" som aldrig varit det, Bohman med slidkniv, Wibble nobelpristagardotter.

Tänk så många reformer och bidrag som hittats på under årens lopp. ATP, AMF med flera. Det är inte lite ovanstående ministrar lovat vi skulle få på gamla dar.

Äntligen blev det så min tur att få pension. En gång provade jag på att vara avlösande källarmästare och hovmästare i ett statligt företag. Här var det ordning och reda. De har alla gått i konkurs, men så kallas det kanske inte då skattebetalarna ska "stå för fiolerna". Mina pensionsavgifter betalades in och under 40 år fick jag veta att de "förvaltades väl".

Då den stora dagen kom fick jag välja: ett litet belopp varje månad eller 600 kronor i ett för allt. Jag valde det sista. Hustrun och jag körde till Margeretetorps Gästgivaregård för att njuta deras smörgåsbord. Det var dyrt och modernt. På varje fat fanns en liten skylt, som på franska beskrev vad vi åt. Då vi kom till "kapun" frågade hustrun vad det var.
- Kastrerad tupp, svarade jag.
- Ja, frågar man dumt får man dumma svar, menade kvinnan i mitt liv.
Även om det var sant ville vi inte prata mer om det.

Så var det dags för första "lönen". En liten notis bekräftade att våra ministrar och deras medhjälpare sover endast då stora ting sker: "Det har framkommit att Ni även erhåller ersättning från annat håll varför preliminärbetalningen höjs med 12 kronor per månad i skatt."

Efter 5 år ringde jag och påtalade att hela beloppet 600 kr var återbetalat. Kunde man inte hålla upp med att draga mer i skatt nu? En förtjusande dam förklarade, att det skulle jag förlora på.

Jag har nu betalat 10 * 144:- . Vari förlusten skall bestå begriper jag inte.

Så kommer nya bekymmer: RFV - sjömanspension. De sjömän som seglat på femtiotalet har rätt att återfå sina inbetalade hyresavgifter efter ansökan. Efter viss tvekan ansöker jag. Oh, att återfå klingande mynt efter att staten förvaltat mina pengar i femtio år, det är "manna från himlen". Jag kan inte hinna betala tillbaka så mycket. Det går en tid och inga pengar kommer så jag ringer upp och undrar om läget:
- Det är som så, att snart infaller min stora dag, jag och hustrun skall åka in och beställa en resa, längden bestäms av beloppet. Räcker det jorden runt eller får vi nöja oss med en dagsresa till Helsingborg.?
- Det räcker till den sistnämnda resan om Ni betalar maten själva, svarade den rara damen.
- Är pengarna skattefria, annars vill jag inte ha dem?
Så är fallet då det är mina egna pengar.

Då jag betalade in dem hade jag kunnat gått på krog en hel vecka. Nu blir det till vattnet, whiskyn får jag betala själv.

Lätt fånget, lätt förgånget.

Av Lennart Ekman 14 sep 2003 10:00