själsplitter

själsplitter ligger över hela mitt golv.
vackert, mjukt splitter.

förstår inte hur själen kunde hålla sig ren, när det gjorde så ont. det var mörkt.
vasst, farligt. starkt.
girigt kämpade den på, kunde inte sluta.

den grät och var vaken, jämt. brydde sig inte längre.
vred sig i plågor, skrek. tårade mina ögon, alltför lätt.

länge levde jag med detta i mig. så kom du. och förstörde allt. min själ dog på grund av dig. men när jag kände hur den försvann, blev allt ljust.

sedan fanns bara stillheten kvar. och längtan efter dig


detta är ett bidrag till sourzes poesiskola

Av Emma Sjöström 17 aug 2003 11:03