Fler tankar om Sourze

Jag började läsa Sourze någon gång under hösten 2001. Oj vad mycket det skrevs och vad många skickliga skribenter det fanns där. Så många och så bra att jag läste och läste med stor iver så gott som varje dag - oftast flera gånger om dagen, faktiskt. Snart hade jag ett stort gäng favoritskribenter i olika genrer. Det tog sin tid innan jag själv vågade mig på att skriva något här. Till de frekventa skribenternas skara har jag aldrig hört, men jag vågar påstå att jag är en frekvent läsare.

För en tid sedan började några konstatera att det blivit väldigt tomt och tråkigt på Sourze. Det ställdes en mängd förslag för att få fart på sajten och dess ekonomi igen. Häromdagen kom ytterligare en konstruktiv betraktelse och nu försöker jag dra mitt strå till stacken.

Det skickas fortfarande in gott om artiklar till de största avdelningarna, det vill säga Sex & Samlevnad, Politik & Samhälle samt Litteratur & Poesi. Nu är det visserligen sommar och semestertider, men jag tycker att många skribenter försvann väldigt snabbt. Visst förstår jag att andra viktiga saker som till exempel arbete, studier, familjeliv och umgänge kommer emellan och visst fattar jag att man inte skriver här "för alltid", men ändå?

En mycket snabb titt med betoning på snabb - jag gjorde ingen djuplodande, vetenskaplig undersökning bland "Sourzeprofilerna" gav vid handen att många av dem inte har skrivit här på mycket länge. Några av dem har inte ens skrivarprofil längre. Många verkar ha slutat skriva här under vintern och våren, det vill säga när förändringarna började dugga tätt. Vad hände då? Kände man sig inte hemma här längre?

Prissumman sänktes visserligen genom att delas i två olika pris, men den åtgärden tror jag de flesta uppfattade som positiv och även kvalitetshöjande. Det kanske var fladdrandet fram och tillbaka med prissättningen för att publicera sig och andra nya givar som fick många att "ruttna" på Sourze? För mycket nytt på en och samma gång, för mycket "vi tar tillbaka" efter ett tag?

Frågetecknen kan lätt börja hopa sig, men glädjande nog finns det fortfarande gott om bra skribenter kvar här och nya lär komma till. Vad som också är positivt är att så många skribenter engagerat sig i sajtens framtid. Under den tid jag läst och skrivit här har det även publicerats kritiska inlägg av skribenterna själva när man exempelvis tyckt att kvaliteten börjat sjunka eller då rubriksättningen alltför ofta börjat dra iväg mot att enbart fiska efter läsare. Det måste vara bevis på att skribenterna bryr sig om sajten och dess kvalitet och utveckling.

Detta har förmodligen också bidragit till att flera artiklar och skribenter på Sourze har uppmärksammats på olika håll. En artikel om brandkatastrofen i Göteborg, skriven av Rozbeh Aslanian som överlevde katastrofen, togs senare in en bok som ett exempel på något bra. Tiden går fort, för jag minns inte längre vilken bok och vad den var ett bra exempel på. Tyvärr skrev han bara den artikeln här och inget mer hittills. När jag hittade till Sourze var Daniel Boyacioglu huspoet här, men han går numera hem lite här och var i vårt avlånga land. Huruvida "Sourzandet" spelat någon roll eller inte är jag inte rätt person att svara på. Det räcker med att glatt konstatera att vi fortfarande har läsvärda och begåvade poeter kvar här.

Att en skribents alster uppmärksammas behöver inte nödvändigtvis betyda att skribenten sedan försvinner härifrån. Anna Linusson skrev till exempel "Stringtrosa - på vilken sida om hemorrojden". Den blev också uppmärksammad, men Anna har fortsatt sitt skrivande här, till glädje för många. Till den här kategorin hör givetvis många fler, men det blir svårt både med utrymmet och att hålla läsarens intresse vid liv genom hela långa katalogarian. Nu måste jag också erkänna att jag är feg till min natur. Tänk om jag skulle råka missa någon och inte komma på det förrän det var för sent? Hu! Känn er istället tröstade av att varken jag eller någon av de andra läsarna inte glömt bort era texter - ingen nämnd och ingen glömd, du vet.

Alla vill vi att Sourze fortsätter att leva och frodas. Självklart måste sajten hänga med i tiden, annars självdör den. Nya redaktioner måste också få sätta sin prägel. Sourze är ingen gammal sajt, men har ändå en fin historia och många bra före detta och nu aktiva skribenter. Det måste vara en bra grund att stå på för framtiden. Om förändringsarbetet fortgår steg för steg så sajtens själ inte försvinner om så bara tillfälligt, man håller rak kurs och om prissättning och annat inte manar till omedveten skriv- och publiceringsstress, kommer den att fortsätta bjuda sina läsare och skribenter på mycket fint även framdeles.

Av Staffan Huss 04 aug 2003 10:29