Nej, legalisera inte prostitution

Det är intressant att så många texter på Sourze handlar om prostitution och porr, men det är väl helt enkelt ett ämne som engagerar många djupt även mig. Jan Sjunneson har i sin text "Prostitution borde vara lagligt" tagit upp olika anledningar till varför man borde avkriminalisera prostitution. Ett exempel han ger, är att man gör kvinnorna till offer om man inte ger dom ordentliga arbetsvillkor. "Värst är samhällets, och inte minst andra kvinnors, nedsättande syn på yrket", menar några av sexarbetarna i Jan Sjunnesons text. Dom värsta sortens män, menar Barbara, är dom som vill rädda henne:
- Jag hatar när de säger, "och vad gör en fin intelligent flicka som du här?" Jag känner ofta för att säga, "tjänar fyra gånger mer än du!"

Personligen tycker jag det är sorgligt att höra att en kvinna först när hon är prostituerad känner att hon har "kontrollen" - att hon på sitt förra jobb som sekreterare kände sig sämre behandlad än hon blir nu som prostituerad. Nu först kan hon tjäna samma pengar som männen. När männen har brallorna nere känner hon att det är hon som har makten och kontrollen. Hon gillar inte att samhället, polisen, kvinnorna ser ner på henne för det hon gör; säljer sin kropp. Jag som kvinna kan bara säga att jag tycker det är jävligt synd att hon inte kunde få den där kontrollen och aktningen på sitt förra jobb. Hon kanske kunde blivit chef i en bättre och mer jämställd värld - istället börjar hon att sälja sin kropp för att uppnå detta.

Jag förstår inte varför Jan propagerar så hårt för att avkriminalisera prostitutionen. Är han själv kund? Eller är han en kvinnokämpe som vill att kvinnor i dagens samhälle ska få det bättre? Skulle han försöka stoppa sin egen dotter från att bli prostituerad om hon ville det? Eller är det så långt hans liberala syn sträcker sig - jag bara undrar? Om nu prostitution är så himla rumsrent, menar jag.
Jag vet inte. Något jag heller inte visste förut men nu läst mig till, är att prostitution var laglig i Stockholm från senare delen av 1800-talet fram till 1918. Den såkallade reglementeringen.

1904 fanns det ca trettio så kallade "flickställen" i Stockholm; elva stycken på Östermalm, drygt ett dussin på Norrmalm och ett på Söder. Flickställena de fick inte kallas bordeller för det lät vulgärt var en lite högre form av prostitution för en köpstark publik. En värdinna försåg mannen med en kvinna och såg även till att kvinnorna höll sig någorlunda fräscha.

De prostituerade som hade egna rum var få, många bodde inhysta hos familjer. Några kanske jobbade som tjänsteflickor eller på fabriken. Dessa kvinnor fick istället ta sina kunder till ett "partihotell". Det fanns en hel del såna i Stockholm och dom var öppna hela natten.

Det utsågs en polisavdelning med fyra man och ett par besiktningslokaler, där kvinnorna skulle undersökas två gånger i veckan efter könssjukdomar. En av dessa lokaler låg på Trädgårdsgatan vid Slottsbacken. Tiden för besiktning råkade infalla samtidigt med vaktparaden och många tittade lika mycket på hororna som var på väg till besiktning, som på vaktparaden. Lite av en "horornas dag" kan man säga.

Tyvärr blev legaliseringen av prostitution inte vad man hoppats på. Ett exempel var att om polisen misstänkte att en kvinna bedrev "yrkesmässig skörlevnad" då kunde hon tas till besiktningsbyrån där hon blev förhörd. Om man fann att hon tagit emot kontant ersättning blev hon ålagd besiktningsskyldighet. Hon blev sedan inskriven vare sig hon ville eller inte och undergick från och med nu myndigheters kontroll och var även enligt lag tvungen att "bli besiktigad" för att se om hon var smittofri. Om hon inte kom två gånger i veckan och lät sig besiktigas kunde hon enligt lag bli skickad på straffanstalt. Och hon var inskriven i rullan i trettioåtta år! Men många levde förstås inte så länge. Dödligheten var dubbelt så hög hos de prostituerade och många dog redan vid trettio. Prostitutionen ökade efter att reglementeringen trätt i kraft och fastän kvinnorna gick till besiktningsbyrån var det ingen garanti för att de var "smittofria". Lagligheten kring prostitution medförde snarare en ökad handel och smittorisken för syfilis och gonoreé var skyhög. Av de 1592 stycken kvinnor som skrevs in mellan 1885 - 99 visade det sig att 1094 hade syfilis och minst åttio procent gonorré.

Plockat ur diktsamlingen Fruntimmer 1918, av Ture Nerman:

Det traskar i gatans blöta, det smaskar på våt makadam,
det är gardet av blink och puder och smink
som trippar i midnatten fram.
Det är hundra små nätta och söta och hundra så fula som fan
under Hamngatans jus förbi bodar och hus
neråt Berns, neråt Nybroplan.
Det är Ingeborg och Essie och Signe med ärret på kind
det är feta Greta Dahlberg och Finskan och lilla Maj Lind.

Det är pälsar och boor och kappor av prima och påvrare snitt,
det är tanter som går här sitt tionde år
och små töser med blygsel i titt.
Det finns både för pojkar och pappor, där är lynnen i dur och i moll:
Ska vi gå, ni och jag, och ha roligt ett slag?

Nej, stackars "Snemyntan", "Kinesen", "Skrubbasutta" och alla de andra de hororna i Stockholm som slet livet ur sig för femtio öre per ligg och dog en alltför tidig död. Det är möjligt att prostitution alltid kommer att finnas, men jag har svårt att tro på att det finns någon "idealsköka" som njuter av sitt jobb. Jag tycker tvärtemot Jan Sjunnesson att man gör kvinnor en otjänst genom att legalisera prostitution. Om det finns någon därute som gillar ert jobb som prostituerade kan ni väl skriva och berätta.

Läs gärna Stockholmsliv 1950, utgiven av Norstedts

Av Anna Drangel 01 aug 2003 11:23