Rimmad proletärdikt

Hej kamrater, häll upp en skål, hit kommer bönder och miljonärer
Här har du näven, den är av stål, här samlas borgare och proletärer
Ja här är fest uppå vårt slott, vi minglar runt omkring alla ständer
Här skålar Wallenberg med Staffan Skott, det är det bästa av alla länder

Och visst på håll verkar allting bra, för här har nästan alla mat för dagen
Men om nu allt är som det ska, varför är han där så tjock om magen
Ty om man tittar på nära håll, om man lite liksom analyserar salen
Så verkar alla ha en given roll, för att hålla standarden på balen

För någon måste diska, och någon servera. Någon måste supa och någonannan orera
Och någon måste städa när allt är slut för kvällen. Och inte blir det Wallenberg för han har somnat gott på fällen
Varför diskar inte Wallenberg och torkar med Ax:son Johnsson. Varför sopar inte kungen upp sitt skräp
Dom delegerar arbete som om det nu var nåt svårt. Och ber oss fylla i en trivselenkät

Här är fest i vårt folkhem, ja här tycks alla vara vänner. Man hälsar och tackar en massa folk man inte känner
Och dom som har råd dom super och snackar en massa skit. Men de fattiga torkar spyor och får dricka finkelsprit

Att kapitalet är enda vägen får vi höra varje dag. Att våra skatter är för höga står i EU:s konvergenskrav
Demokratin den är till salu i kungens blåa sal, här är jättegott att leva om man är nyliberal

När Palme han levde så vart allt lite anorlunda, även om allt långt ifrån var bra
Men sen han sköts på sveavägen har man liksom börjat blunda, och verkar tycka att orättvisor för finanserna är bra
Och om nu så är fallet skall det av alla accepteras, säger någon nåt annat har han fel
Hans röst får inte höras i media och tv, han följer inte reglerna i deras spel

Att inflationen skall bekämpas om det är alla överens, så när kommunal vill höja lönen skriker vi tillsammans fy skäms
Att torka gamlingar i röven är väl knappast något svårt, men att korrigera räntan efter Dürisberg kräver högskolesupport

Ja här är fest i vårt folkhem men allt är annorlunda, någonstans verkar vi gått bet
Det vi en gång tog för givet kan kosta flera hundra, det är priset man betalar för valfrihet
Att kunna välja blev en ynnest blott för de rika, vi andra står med mössan i hand
Har man tur kanske man ibland in i blå hallen kan kika, ty där bjuds upp till bal för de besuttna i vårt land

Den salen som var allas har nu rivits till grunden, vissa valda delar privatiseras ut
Det jämlika var blott en parantes för stunden, för de flesta av oss är det livet nu slut

Elefanterna de dansar å talar brett om frihet, frihet för den som pengar har
Vi andra står och ser hur de fria blir allt färre, ty snart är det bara friheten som frihet har kvar

Nu är festen slut och alla har gått hem, men bara för några timmar sen börjar dom igen
Ja elefanterna kan supa till pengarna är slut, då fyller dom på med nya medan du och jag sugs ut.



/till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 07 jul 2003 12:08