För regeringen är vi alla könlösa

Sedan har några det bröst och andra det penis, men den lilla detaljen skulle vara oväsentlig om väljarna inte var så förtvivlat fåniga. Till skillnad från regeringen. Den vet att bara det finns. Könstjafset är bara ett utslag av en gemensam fantasi. Eller som det uttrycks i regeringens skrivelse 2002/2003:140, "Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden": "Regeringen betraktar manligt och kvinnligt som sociala konstruktioner, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi."

Planen är förstås att dekonstruera. Ta fram det:en. Skippa tjafset. Och då kommer himmelriket att materialisera sig i Sverige, alldeles utan religiös inblandning. Lyss till statsminister Göran Perssons och hans vices, Margareta Winbergs, profetia: "När den rådande könsmaktsordningen förändras kommer den ordning som i dag bidrar till att exempelvis män har kortare livslängd, att män svarar för huvuddelen av de brott som begås, presterar sämre i skolan, i högre grad bidrar till miljöförstöring och att män som avviker upplever sig som könsdiskriminerade att brytas."

Bökigt, eller hur? Men den snåriga ordkonstruktionen speglar den ännu snårigare tankegången bakom. Alltså. Regeringen påstår att män är överordnade, har makten. Men varför skulle gubbsen bestämma att gubbs ska dö mycket tidigare än kvinnor? År 2000 var medelgumman 82 år när hon dog. Medelgubben var 77,4 år. Persson och Winberg lämnar ingen förklaring till denna maskulina dödsdrift. Och inte minsta antydan om vad som skulle göra att herrarna blev äldre om makten var annorlunda fördelad mellan de kön som inte finns.

Lika lite resonerar regeringen om varför män skulle vilja att pojkarna ska vara dåliga på att läsa, räkna och skriva. Där finns i och för sig en ansats. Regeringen skriver att män har "lättare att slå sig fram på arbetsmarknaden trots dåliga skolresultat än kvinnor".

Tillåt mig tvivla. Det går absolut att hitta en småförmögen företagare som börjat med två tomma händer och underkänt i alla möjliga ämnen från gymnasiet. Men han är knappast representativ. En mer rättvisande bild är att titta på vilka som är helt arbetslösa. Enligt SCB:s majundersökning var det 5 procent av männen och 4,1 procent av kvinnorna. Den ojämställdheten tar regeringen inte upp, däremot talar man om vikten av att bekämpa deltidsarbetslösheten, som är vanligast bland kvinnor. Allt medan man predikar vikten av att se männen i jämställdhetsarbetet.

För övrigt minskar inte miljöförstöringen om kvinnorna tar över gräsklipparna. Den minskar om fler går över till elgräsklippare. Eller trädgårdsdjungler.

Regeringen motiverar vackert sin jämställdhetspolitik med att individerna måste få större utrymme att utveckla sin kompetens och sina drömmar.

Problemet är att i Sweden Eden måste bröst-det och penis-det i genomsnitt göra allting lika. Sno, slå, langa och häla i samma omfattning. Leva lika länge. Med samma betyg. Vara lika många av vart kön, som inte finns, i varje yrke och på varje befattningsnivå. Hur mycket ökar då individens möjlighet att välja efter eget huvud?

Av Malin Siwe 13 jun 2003 09:23