Ett tips inför semestern

Vi svenskar jäktar i många fall land och rike runt under våra dyrbara semesterveckor, allt för att hinna besöka alla de som vi tror eller vet förväntar sig ett besök. Det här leder ofta till att vi är mer uttröttade EFTER semestern än före, och att vi kanske rentav ser fram emot att få börja jobba igen inget fel i att trivas på jobbet. Hur många är vi inte som, när vi planerar semestern, suckar och undrar: måste vi verkligen hinna med allt det här? Är det verkligen nödvändigt att besöka precis varenda släkting/vän när vi kommer till den ena eller andra platsen?

Det här tipset ger er inte bara chansen att spendera mer tid på de människor eller aktiviteter som ni faktiskt uppskattar, det hjälper er också att spara på den så värdefulla mentala energin. Vi har alla exempelvis människor, sysslor eller sammanhang runtomkring oss som vi känner tar mer från oss som personer än vad de ger tillbaka. Så varför utsätter vi oss då för dem? Är det för att det förväntas av oss? Och vem är det egentligen som har dessa förväntningar? Handlar det inte bara om allas vår strävan att jämt och ständigt vara omgivningen till lags?

Mitt tips till er inför den här sommaren är att bara besöka de som ni VERKLIGEN vill träffa, ransonera bort de andra. Gör bara de aktiviteter och res bara till de platser ni riktigt ser fram emot att få uppleva. Då gör ni inte bara er själva, utan även dem i er omgivning en stor tjänst. För vem vill egentligen ha gäster som inget hellre vill än vara någon helt annanstans? Nej, jag uppmanar er till att göra den här sommaren och er semester till en tid som i allra största mån är i enlighet med era egna villkor och önskningar. Lägg inte tid på energiutsugarna i era liv, utan sträva efter att leva som ni själva vill leva. Jag tror att det är det enda sättet för oss att kunna bli personer som ger precis lika mycket som vi tar.

Visst, det här sättet att leva är inte lätt till en början. Många kommer att ha åsikter och komma med kommentarer och kanske rentav anklagelser, men för vems skull lever vi egentligen? Är andras mentala välfärd verkligen så mycket viktigare än vår egen att vi ska fortsätta utsätta oss för sånt vi inte alls egentligen uppskattar? Jag lovar er att världen inte rasar samman om ni någon gång då och då säger: NEJ.

Ha det!

Av Linda Björling 10 jun 2003 13:52