Det var inte bättre förr

Först kommer vädret - sedan kommer sjukdomar när folk träffas för en pratstund.

Att klaga på vården - sjukhus - läkare är allt mera vanligt.

På den vårdcentral som jag och hustrun tillhörde fanns en sköterska. Jag tror de hade byggt mottagningen runt henne.
Alla var rädda - ingen gjorde något. Då jag tyckte hon passerat det tillåtna skrev jag till Margot Wallström, dåvarande socialminister.

Hon blev mycket glad för min redogörelse - men kan tyvärr inte rätta till enskilda fall. Skriv till förtroendenämnden uppmanade hon. Efter lång tid svarade sjukvårdsdirektören genom sin sekreterare att han blivit glad för mitt brev - men tyvärr läkarbrist samt inte klingande mynt så det räcker och mycket bla bla bla.

Nu är det ju så att man väljer själv läkare med tillhörande syster varför jag gjorde slut med kommunens äldrevård.

Ändå tänker jag tillbaka - då jag som någorlunda vuxen - fick ont i blindtarmen. Denna skulle bort - sängläge en vecka. Fick dela sal med 35 äldre gentlemän. 18 sängar på varje sida - bord i mitten. När ronden skulle komma blev det fart på de välklädda uppsträckta systrarna. De som fick gå uppe skulle stå vid sänggavlarna. Övriga låg tyst och stilla - order hade utgått - inga frågor till doktorn. Syster skulle informera senare.

Mor fick grå starr - kunde knappt se. På den tiden skulle starren mogna. Efter något år opererades hon - ett öga åt gången - ryggläge i fjorton dagar med bindlar för båda ögonen.

Förra hösten gick hustrun till optikern för utprovning av nya glasögon. Grå starr på båda ögonen. Remiss till lasarettet. 2 veckors väntetid - undersökning - 1 månads väntan - operationen tog två timmar. Ytterligare 1 månads väntan. samma historia.

På bara ett halvår - nya linser på båda ögonen.

För antal år sedan var det inte som idag - mammografi - knuta - prov - operation - nya prov under operationen - uppvaknande med bröstet i behåll - men med ärr. Om vi ser längre tillbaka - hade hela bröstet opererats bort.

Sista dagen på Gran Canaria började hjärtat hoppa som en tennisboll i bröstet. Hemkommen gick jag till min läkare. Remiss till lasarettet. Undersökning - blodförtunning - inläggning - ett par elstötar - medicin - nu slår det normalt.

Förr var det livsfarligt att få sådana grejor enligt expertis.

Hustrun fick ont i tinningen - skrev till doktorn på nätet - fick reda på att det var - ett konstigt namn - på ett dött språk.

Akutintaget undersökte - bekräftade - tog prover - återinkallades nästa dag - smärre operation - medicinering.

För tio år sedan hade hon fått en blodpropp - inte säkert men troligt.

Med detta vill jag säga - visst fan har Dinkelspeel fel - varför inte? Någon skall ju ha skulden. Men med handen på hjärtat - nog är det bra att vi har det bättre än förr.
Sedan hade det varit bättre om det varit bra.

Vi är av med TBC - nästan. Barnförlamning - som var vanligt i min barndom - hur ofta träffar vi på det? Allmän vaccinering mot smittkoppor i min skola. Idag för vi sprutor mot förkylning och lunginflammation.

Den sjukdom som förr kallades: "De äldres barmhärtiga ängel." bara för att det var en smärtfri obotlig död.

Jag är inte blind för att många har det svårt - men det kunde varit värre.

Ps. Sofia lycka till samt god bättring. Jag tänker på Dig. Ds.

Ha det.

Av Lennart Ekman 07 jun 2003 10:48