Totalkaos - ja tack

Kontroll. Hah. Ett begrepp som har blivit mer och mer avlägset. När jag ligger längst där nere, på botten, inser jag. Oavsett hur jag än försöker, kommer det alltid skifta både hit och dit utan att jag kan påverka.

Perfektion betyder inte lycka. Är det något som jag vet nu så är det det. Hur mycket jag än strävar efter att gör allting rätt och vara på toppen av allt kan det vända inom loppet av en vecka. Sedan sitter jag där. Jaha. Är jag lycklig nu?

"Have no fear of perfection - youll never reach it."
- Salvador Dali

Svaret är nej. I strävan av det perfekta har jag endast kastat mig själv längre ned. Till en plats där jag inte vill mer. Det är inte vad jag eftersträvar. Och vad ska jag nu ta mig till? Allt som jag förr visste, och som har fungerat i 15 år är som bortblåst. Har du lösningen? Någon?

Jag är den enda som kan hjälpa mig. I grund och botten är det jag, och ingen annan som tar mig framåt. Ingen kan göra det bra åt mig, för de går inte i mina skor. Det är min inställning som gör hela skillnaden. Att tro på sig själv är a och o. Man skapar sin egen lycka. Allt utomstående personer kan göra för mig är att finnas. Att vara.

Genom att ha möjligheten att kunna titta tillbaka på en svår tid har jag lärt mig otroligt mycket. Från och med nu välkomnar jag kaos i mitt liv. Det som förut var min största skräck blir nu min vän. Det kommer fler motgångar och svårigheter, självklart. Med mer erfarenhet och insikt kanske det till och med kan gå bra. Ge aldrig upp hoppet, stå kvar. Stötta. Kämpa.

Att bara finnas där, glöm aldrig det.

Tack.

Av Viktoria Grahnén 30 mar 2003 16:39