Jag blev inte ens ledsen, del 3

Dangoule berättade att hennes föräldrar var så grymma mot henne. Mamman drack och slog henne jättemycket och pappan hade gjort en massa saker med henne. Han sitter inne på livstid. När dottern var 14 år gammal flyttade de till byn Ziezmariai.

Strax efter bestämde sig Dangoules mamma för att följa med sin nya kärlek till USA och lämna dottern hemma. Ingen älskade eller tyckte om Dangoule, alla bara hatade henne. Det enda hennes mormor gjorde, var att ta barnbidraget. Hon hade inget tak över huvudet, hon levde som en hund.

Det kom ett brev också till verklighetens Lilja, Dangoule Rasalaite. Barnavårdsinspektören Irena Kisieliene tog emot den handskrivna lappen på kontoret i Ziezmariai, Litauen. Brevet var skrivet av Dangoules mamma. Hon skrev följande -Jag avsäger mig föräldraskapet till min dotter Dangoule Rasalaite, född den 19 maj 1983, för att hon varken lyder mig eller min bror som har tagit hand om henne. Då var Dangoule 14 år och hade redan bott ensam i ett halvår.

Jag har sett hur det kan gå till på landsbygden i Litauen Och jag kan verkligen föreställa mig vilket helvete hon har haft där i Ziesmariai. Hon hade också berättat för sin vän att det kom busar om nätterna som hotade henne och ville ligga med henne.

Dangoule drömde om ett bättre liv och en dag verkade som om lyckan hade kommit till henne. Lycklig berättade hon för sin mormor, att hon hade träffat en man som hade mycket pengar och ville ta henne med till Sverige. Han sa att han hade kontakter och kunde ordna ett jobb, hon skulle odla grönsaker. Dangoule hade då precis fyllt 16 år.

Hon lurades till Sverige, här blev hon inlåst i en lägenhet i Arlöv och tvingad att sälja sin kropp. I januari 2000 tar hon liksom Lilja i filmen livet av sig genom att hoppa från en bro i Malmö. Hon hoppade med huvudet före. Efteråt syntes hennes skoavtrycks i en av blomlådorna.

Dangoule fördes till Malmö allmänna sjukhus. Snabbt konstaterade läkaren att patienten hade en spricka i skallbenet från öra till öra samt multipla frakturer i halskotpelaren. Dangoule var djupt medvetslös och reagerade inte på några stimuli, enstaka ryckningar i bröstkorgen iakttogs.

Klockan 15.25 måndagen den 10 januari, drygt tre dygn efter att Dangoule hoppat, dödförklarades hon.

I samma hus som Dangoule var instängd sattes också två andra flickor i prostitution. Två systrar från Tjeckien, Klaudia och lillasyster Livia som bara var 13 år.

Bosse Lundkvist, kriminalinspektör i Malmö tycker att det är illa att en person inte blir lagfaren om han sätter en 13-åring i prostitution.

Kvinnohandel är ett lätt sätt att tjäna snabba pengar. Du lurar en flicka, för henne ur landet och säljer henne till en bordell. Om man jämför det med narkotikahandel som är betydligt mer riskabelt och ger betydligt högre straff så finns det nästan inga som helst risker och förtjänsten är jämförbar. Fallet Dangoule är nedlagt, efter Dangoules död finns bara andrahandsuppgifter i Sverige.

Ni som grät i biosalongerna, gör något, för er egen skull! Om man blir ledsen och förbannad över något som är fel, men inte gör något åt det, hämmas man i sin personliga utveckling.

Vi är alla värderingshandikappade och de styrande krafterna i världen strävar just efter detta. Vi ska bara vara intresserade av konsumtion och underhållning, till vilket pris som helst!

Var rädd om er själ, er hjärna och ert hjärta! Matti Bergström finsk läkare och hjärnfysiolog har skrivit en rad mycket läsvärda böcker bland annat "Barnet den sista slaven".

Själv tänker jag visa Lilja 4-ever på skolor i Litauen, den lär släppas på DVD den 18 juni här i Sverige. Jag skulle också vilja göra en dokumentärfilm, i stil med Janne Josefssons film "Dangoule 4-ever", men på Litauiska. Hur nu detta ska gå till!

Jag har registrerat domänen: lilja4-real.com men det hela är bara i planeringsstadiet. Om någon vill hjälpa mig eller har några synpunkter, hör av er!

Sist men inte minst vill jag tacka Lukas Moodysson, – du finns för evigt i mitt hjärta som mannen som gjorde något gott!

Av Thomas Andersson 15 mar 2003 11:43