Alla är vi mediahoror

Idag äger den stora massans åsikt ett ekonomiskt värde som saknar motstycke i historien. Den enorma maskin som underhåller massan med de värderingar, skådespel och den identitetsnäring som den kräver för att upprätthålla momentum i skapandet av sin livsenergi slutar aldrig att producera och sälja. Vid den direkta perceptionen av det här sambandet kan processen förefalla vara begränsad till en sluten samhällsgrupp. Den antas ofta vila på formella och informella beslutsfattare och andra individer som erbjuder sina åsikter till marknaden. Detta har del i strukturen, men det är inte utgångspunkten för processkedjan då denna i likhet med alla processer ständigt utvecklar och återskapar sig själv. Svaret på vad som styr den här processen finner man hos dem som konsumerar dess virtuella produkter, hos de som i likhet med iglar suger näring ur primaldrifternas kreatur.

Låt oss betrakta processen utifrån dess grundläggande egenskaper. För att sälja till människor i lönsam volym, måste vi apellera till deras grundläggande drifter. Detta är en vedertagen sanning hos dom som arbetar med marknadsföring, de empiriska bevisen för detta talar sitt klara språk. Genom att rikta erbjudandet till själva grunden i människan uppnås den starkaste viljan hos mottagaren att konsumera. Produkter som inte har naturliga egenskaper som anknyter till dessa drifter väljer att kommunicera genom rena associationer. Som ett vanligt exempel på detta brukar anföras bruket av sex i reklamen, ironiskt nog brukar de som driver den kritiska polemiken mot detta, också tillhöra de mest utpräglade demagogerna och följaktligen även de som starkast bidrar till det ekonomiska kretslopp som upprätthåller den intellektuella degenerering de kapitaliserar på. Varefter bruket av sex som försäljningsknep, vad avser fysiska produkter, bleknar i jämförelse. Den här typen av försäljning grundar sig på redan befintliga föreställningar och skapar således inga nya. Vilket förvisso har argumenterats utan någon som helst vetenskaplig grund

I ett samhälle där vedertagna sanningar omkullkastas av vetenskapens framsteg, där globaliseringens vägar dukar ett smörgås bord av identiteter och möjligheter, där individen sätts i centrum i skapandet av sin egen framtid och verklighet. Där finns heller inga sanningar kvar. Religionen har envist hängt kvar vid sina förlegade föreställningar och institutionaliserade form och har inte längre förmåga att nå människor som söker efter existensens kärna. De flesta av oss är idag såväl gudlösa som förvirrade, energin vi besitter söker urskillningslöst efter kanaler och uttryck i sin rädsla över att inte ha någon egentlig mening. Helt naturligt skapar detta en människa som förlorar viljan till objektivitet och därmed eliminerar risken att det som argumenteras skall mista sitt sanningsvärde. Med den stirrande blicken riktad mot en enskild företeelse skapas ett universum av meningar och åsikter som drivs framåt av rädsla, hat och frustration. Som en rasslande och röksprutande mördarmaskin vältrar den sig fram genom en skog av godtycklig retorik och skriker efter gudomen genom neomoralismens ruttna membran. Övertygad om sin rättfärdighet och sin vilja att göra "gott" piskar den massan framför sig med en argumentation som gör varje opponent till en illgärningsman.

Det tydligaste exemplet på detta är den våg av feministiska strömningar som sköljer genom vårt samhälle idag. Genom att ständigt skapa och upprätthålla en Fata Morgana av konspirationer, "orättvisor", misshandel, hat, bitterhet och våldtäkt, som sedan används för att attackera allt som kan tänkas accepteras av massans rop på blod. Alla slits med, eller slits de i stycken, och möjligheten till resonemang och objektivitet trampas ner i den intellektuella avföring som lämnas kvar. Detta är det öde som den i grunden humanistiskt självklara rättigheten går till mötes, där den slutar sina dagar i ett odefinierbart hav av förvirrad fascism och medeltida häxjakt. Ansvaret för den här mörka perioden i den sexuella tvåpolighetens historia finner man i förhållandet mellan demagogen och dess publik. Där de båda tvingas till samexistens i kausalitetens tecken.

Den mediala produktlivscykeln saknar motsvarighet vad gäller tiden under vilken produkten besitter ett värde och en aktualitet. Detta ställer extrema krav på produktutvecklingen, vilken riktas i enlighet med det förväntade värdet på innehållet. Vad förväntas då av innehållet?

För att innehållet ska besitta ett värde måste det vara möjligt att referera. Det ligger i sakens natur att den åsiktslösa massan måste ha möjlighet att kopiera åsikten för att kunna kapitalisera socialt på det värde som ligger i en färdigställd och tillrättalagd argumentation. Låt oss för enkelhetens skull benämna den här typen av åsikter; "mantra-mediala". Med detta menas de politiska, ekonomiska och samhällsorienterade åsikter som man kan få refererade för sig på torg, caféer och krogar. Det som karakteriserar de mantra-mediala åsikterna är den argumenterande formen och företrädarens oförmåga att utveckla, försvara och vidmakthålla argumentationen. Eftersom den uttalas som ett "mantra" utan egen insikt och reflektion, faller den sönder om man ifrågasätter ramverket.

Men det är kanske framför allt vid nyansering som den mest dramatiska effekten uppstår. Demagogisk argumentation är speciellt känslig för tolerans, tålamod och lugn. Dessa komponenter får representera det förnuftiga sinnelaget då deras penetrationskraft saknar motstycke i fallet med demagogin. Den lutar sig nämligen på hastighet, upphetsning, hat och metaforiska bevis som vid en ytlig granskning enkelt falerar. Vid dessa tillfällen reagerar en del på sin positiva insikt och känner sig bedragna men klokare. Men tyvärr blir en större del ilskna och gräver sig djupare ner i dårarnas träsk tills tvivlet och rädslan försvinner. De har nu blivit lojala konsumenter av demagogins aldrig sinande ström av produkter. Deras krav på innehåll levereras i form av den näring de behöver i det intellektuella mörkret. Den väg de valt att vandra måste hela tiden bekräftas, och de förvirrade demagogerna gnuggar sina händer av upphetsning över bekräftelsen och penningarna. Alltid redo att stå till tjänst med nya värderingar till de som sjunkit ner i mörkret. Detta är det förväntade värdet.

Tyvärr får detta konsekvenser som går långt utanför taxibilen, baren eller caféet. Det finns nämligen en grupp i samhället som har allt att vinna på att ge folket skådespel, och där makten berusar dem till illgärningar utav kolossala proportioner. Allt detta maskerat till att ske i "folkets tjänst". Populismen frodas bland våra folkvalda, deras hunger efter uppskattning har såväl psykologiska som taktiska skäl. Vi ser dem slösa våra skattepengar på oskyldiga djur som släpas upp på arenan för en välregisserad slakt, en slakt som demagogerna applåderar. Deras applåder ringer genom samhället hela vägen ner till oss, och applåder är välkomna hos dom som lever sitt liv i mörkret på jakt efter mening och bekräftelse.

Bodström satsar stort på att hudflänga "klottrarna", och Margareta Winbergs sinnessjuka tandgnisslan ringer som ljuv musik i det intellektuella mörkrets korridorer. Gudrun Schymans "borderline"-beteende tillfredsställer bara de mest degenererade, men deras gläfsande tjut kan höras mellan krönikorna i våra "mest ansedda dagstidningar". Alla får sitt på den här arenan där varje smakinriktning har sitt eget nummer. Det är bara att ta plats och låta sig upphetsas. Staten är idag, definitivt inte uppbyggd av filosofer, som Platon en gång önskade.

Det finns ett tyst traktat mellan konsumenter och producenter, där konsumenterna skriver under i blod genom sin konsumtion. Producenterna i egenskap av bekräftelsekåta värderingskreatörer vrålar i eufori varje gång de känner lukten av blodet från de som lånar sitt öra. Deras villkorslösa accept av deras uttalade hat, ilska, bitterhet och moralism fyller dem med en känsla av överhöghet som berättigar nya sinnessjuka kreationer i en aldrig sinande ström. Det är alltså genom själva transaktionsakten som massans stumma vrål efter mer skådespel ekar. Ett eko som ringer genom historien från Colosseums arena, genom inkvisitionens tortyrkammare, till dagens fördömande, ilskna, moralistiska och hatiska medieprodukter, kanske tydligast illustrerat av vår rikstäckande kvällspress, men inte desto mindre i andra medier.

Om du har kommit hit i texten, då känner du någonting. Jag ska inte uppehålla mig vid de som håller med, inte vid de som tänkt denna tanke. Jag väljer istället att rikta dessa sista ord till dig som är arg. Du som känner en skakande frustration över delar av det du läst. Du som ibland kan börja gråta när du diskuterar.
Det är till dig den här texten är ämnad, det är för din skull jag har gjort denna tillsynes fåfängda ansats. För du min vän, du har fallit ner i mörker när du egentligen förtjänar att leva i ljus.

Jag kan, efter detta bombastiska inlägg, inte annat än le. För genom den språkliga komiken, framträder faktum likväl med all önskvärd tydlighet.

Av ... ... 09 mar 2003 12:11