Jag känner att det är dags att göra indragningar i mitt mentala personalkontor. Det är min insikt som hjälpt mej inse att jag bör friställa samvetet.
Så trött jag är på dessa ständiga förhandlingar. Den där gnagande, lismande rösten.
Nattliga manglingar har jag lyckats få slut på. Samvetet har redan färre uppgifter.
Det bromsar mej. Vill inte godta de förändringar jag önskar genomföra. Allt ska vara som det var från begynnelsen.
Det finns ingen anledning hålla fast vid obekväm och överflödig personal. Ingen ide att ha kvar något som upplevs som dåligt. Som har skadlig inverkan på den psykiska arbetsmiljön.
Har gjort avsteg från turordningslistan. Nu gäller inte först in - sist ut. Snarare tvärtom.
Jag kommer att göra en del vinster. All skuld jag blir av med. Varför släpa omkring med extrakilon? Ja, samvetet är tungt.
En del omstruktureringar blir härefter nödvändiga. Jag känner att min insikt bör få flera uppgifter.
I dagsläget har jag inte för avsikt att återanställa samvetet. Men allt beror förstås på hur min insikt kommer att klara av sitt merarbete.
Av Vivi-Ann Bryggman 07 mar 2003 13:38 |
Författare:
Vivi-Ann Bryggman
Publicerad: 07 mar 2003 13:38
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå