För dödsstraff och en fri debatt

För att berätta en historia kort, efter att ha engagerat mig politiskt i ett mittenparti vars "hjärta" låg i landsbygden där jag växt upp, så tänkte jag det var en god utgångspunkt för att bidra med positiva ting. Och nu vid valets slut gavs jag chansen att sitta i den nystartade Humanistiska Nämnden.En intressant uppgift där jag under min korta tid försökte agera utifrån medborgarens bästa. Alkoholfrågor var bland annat en fråga jag kände ett starkt ansvar för.

Felet med mig som person är kanske att jag har ett "brett"
samhällsintresse. De flesta nyheter och områden intresserar mig och jag brukade ofta skriva insändare då jag upplevde brister som i en så kallade välfärdsstat inte kan accepteras. Där skola, vård och omsorg har kommit att bli mer kvantitet än kvalitet, kriminaliteten fortsätter öka och speciellt utsatta grupper som barn och kvinnor drabbas.

Av detta hamnade jag i ett ohållbart "blåsväder". Senaste tidens nyheter om barnmisshandel, där till exempel två misstänkta kan gå fria genom att skylla på
varandra var en sak som gjorde mig berörd. Jag vill helt enkelt se strängare straff i brott mot barn, kvinnor och de med rasistiska motiv. För mig har straffsatsen ett symbolvärde för medborgarna därute. Om en kvinna blir
våldtagen och man läser i tidningarna "förövaren fick 8 månaders fängelse" skulle reaktionen vara att folk tycker det är fruktansvärt lite för ett så pass grovt brott.

Den enda upprättelsen ett offer igentligen kan få är ju
trots allt det alla samhällsinstanser kan ge henne i form av vård och hjälp tiden efter, samt att den skyldige får ett kännbart straff.

Det medborgarna tänker kring "köksborden" är ju lite av vad en politiker måste försöka uppnå.

Skapa ett folkligt stöd för sina åsikter helt enkelt.

Så jag skrev ned min insändare utifrån tanken på att vårt rättssystem har luckor, och att vi har straffsatser som inte med tydlighet visar att Sverige som land inte accepterar våld mot oskyldiga medborgare.

Felet är att jag skrev "personligen stödjer jag dödsstraffet som USA har". Jag lät min frustration gå före sakligheten i den debatt jag ville skapa.

Naturligtvis blev situationen ohållbar, med lokaltidningen och en press från allmänheten och alla politiska håll var det enklast att sluta för att orka fortsätta leva som enskild person.

Det jag lärt mig av den här tiden är att sitter man i "maktens boningar" ska man låta bli att låta engagemanget rusa iväg. För då tar man alltid risken att man går "över gränsen" eller felar. Följer man med "strömmen" blir livet fina middagar och kamratskap med dina politiska huvudmotståndare.

Nu ska jobbet komma i centrum i fortsättningen. Att kunna gamla medmänniskor hög livskvalitet är för mig bättre att kämpa för.

I övrigt känner jag lusten att nu vara en fri debattör i övrigt, samt att börja studera något intressant igen.

Men min politiska "död" spelar mig ingen stor roll då jag visat att jag åtminstone tog ställning i en fråga.

Med vänliga hälsningar,

Av fredrik bodin 04 mar 2003 09:49