När Zlatten kallade mig för stjärt

I

Och den bittra giraffen tog ett steg åt vänster, där fanns ketchupskogen och han drog efter andan. Den var så vacker. så mycket vackrare än han någonsin kunnat föreställa sig.

På sin skärm såg Argold giraffen försiktig kliva upp på stigen och trava in bland tomatlöven. Aldrig kunde han ha föreställt sig att förlusten skulle kännas så svår. Han slog näven i väggen gång på gång på gång. Eftersom hans hustru så lämpligt valt glassplittermodellen till tapeter förra seklet så var han snart täckt av blod och kände sig bättre. Han viftade med sin svans och taket ramlade omkull, reste på sig och borstade bort gruset från öronen. Giraffen kliade sig på halsen och tog en kopp kaffe. Det började bli mörkt och stjärnorna gick precis på vid rådhuset. De muttrade över förseningarna vid kungsträdgården där biffarna låg i blodiga högar och grät efter sina mammor. Ingen hörde deras gråt, endast giraffens superba öron uppfattade ett svagt eko av smärta.

Solen försvann slutgiltigt bakom betongblocken som utgjorde gränsen mot haven och giraffen drog på sig sin neongula raggiga jacka. Han huttrade lite men hade ju hiphopmössan som bevarade 65 av hans kroppsvärme i en liten kartong som ibland skeppades iväg till Malmö. Han gick och gick och gick tills han kom fram till den mörklila krukväxten. Knack. Nudeldjuret öppnade och bugade sig djupt.

Argold jämrade sig tyst framför sin skärm. När skulle detta sluta egentligen. Det pep till borta vid brasan, det var smskatten som var hungrig. Nudeldjuret tog fram grillkryddan och lät den singla över smskatten som spann mjukt. "Men kom in och sätt dig kära vän" sa nudeldjuret och giraffen satte sig i den stora mjuka Tomelilla-fåtöljen vid brasan. De drack kaffe och samtalade långt in på natten. Smskatten hade somnat för länge sedan när de bröt upp. De tog varsitt knyte med bröd och ost och marmelad och gurka och hallonsaft och filmjölk och lingonsylt och camembert och delikatessallad och sojakorv och begav sig. Smskatten vinkade åt dem med en näsduk och grät i sitt förkläde. Skulle hon någonsin få se sin husse igen?

Giraffen och nudeldjurets silhuetter i den bleka gryningen var smärtsamt bekanta för Argold som knappt kunde andas. Han fnattade runt i hela komplexet och letade efter sin fällstol för han kände att satte han sig inte på taket och sög åt sig gryningssolen så skulle hans hjärta brista.

Långt bort i en annan sfär av likgiltighet låg den sista levande biffen och drog sina sista darrande andetag. Alla hans vänner var döda. Han visste att hans tid var nära, han såg redan den stora WAP-mästaren närma sig med tunga steg och släpande man. Biffen höll tomaten till sitt hjärta och drog ett litet andetag. Ingen biff är hel utan sin bifftomat tänkte han och var glad över att de fick dö tillsammans. WAP-mästaren tog honom i sina armar och klev på tåget mot Akalla.

II

Ur det kvidande svalget steg en man. Hans rimfrost smälte långsamt och rann längs hans kropp. Det var som duschscenen i pistepirkko. Plötsligt drogs draperiet åt sidan och kniven snittade upp honom, från Bukarest till Amsterdam. Oh no monsieur! Han var fransk nämligen.

Det kvidande svalget tillhörde valen Frans. Det var en mycket olycklig val, hans blåglänsande sidor hävde ur sig djupa suckar. Han läste Aftonbladet med godtrogen iver varje dag, men kände stor sorg när han läste om det nya modet. Han var för fet för att kunna ikläda sig det nya modet. "Rackarungar hetast på catwalken", skrek Aftonbladet. Ingen kommer någonsin inse att Frans är en riktig rackarunge. Sorgen är enorm, den hotar att krossa honom! Åh, hans blåmolande sidor bågnar. Den franske monsignoren bände i samma ögonblick upp Frans mun. Puh! Med stoltheten fladdrandes i den nyfunna brisen slirade mannen runt på tungan, han slirade hit och han slirade dit och han slirade ända till Stureplan, med buken blödande och takåsarna hängandes ut utan kontroll. Han mötte henne och sade. JAG STÅR BLOTTAD INFÖR DIG. Hennes blick fick honom att minnas rimfrosten vid uppstigandet.

Förkrossad samlar han ihop spillrorna av sitt ego, men hey, han är media så han repar sig snart. Sakta sjunker han ner i tunnelbananen och glider på skalet till Centralen. Där byter han till blåa, och åker mot Akalla.

Argold kastade med all sin kraft undan garageporten och fann vad han sökte. Den blommiga fällstolen från Topshop, han tog den i sina armar och älskade den passionerat i några få ljuva sekunder han alltid skulle minnas med sån glädje. Det var sommardagen innan stormen bröt ut. Han skulle förbanna nudeldjuret och längta tillbaka enmiljardtrehundrafemtiosex gånger under den närmaste solochvåren. Fällstolen och Argold klev upp på taket igen och satte sig för att se vad som hände på tåget mot Akalla.

I en mycket mycket mörk vrå, ja den mörkaste vrå du kan tänka dig, bodde en mörk och djävulsk plan. Om dagarna satt planen vid sitt köksbord och pillade med den rödrutiga duken, om nätterna låg planen i sin hästens säng och kacklade ondskefullt för sig själv. Och utanför planens etagevåning fanns den omgivande skallen och ja. Det var WAP-mästaren. Han böjde sig just precis ner över biffen och hans hår svepte in dem båda i ett mörkt töcken. Planen sprang till sitt fönster och tittade ut. Han såg gula vagnsväggar, reklam för affärer långt bort och slukade ansikten på kroppar på bruna säten på metallstommar på golvet på bortrusande gärnavägsskenor. På väg. Stjärnor och plomberingar.

WAP-Mästarens läppar snuddade nästan vid biffens glasartade aura när någon stapplade fram och grep tag i luften. Ner på sätet droppade inlevelser från den snittade fransmannens buk. I CAN’T TAKE IT, viskar bonjouren och svimmar av. Men i biffens kroppshåla börjar någonting picka.

III

Mitt exotiska djur från Pajala vickar oroligt av och an i sin glasburk. Jag har ställt honom på spiselkransen vilket är behagligt även när kransen står i lågor. Mitt exotiska djur från Pajala skyr inte eld utan knaprar brända barnhalsmandlar.

I min öronlappsfotölj formerar jag bataljoner av FANTASIER som jag kommenderar ut i omvärlden. Det är ett slagfält av kreatur och magi om du bara kan öppna ditt bröst och se det. Jag kan se en nattklubb där inne, jag kan känna vibrationerna. DUNKA DUNKA och VIP-kön ringlar sig lång som kolasås här bågnar bara bröst om du får göra entré.

IV

En prekär sitar, spelar i en fruktig orkan där nudeldjuret och giraffen kämpar mot vädergothernas dörrvred. De har bägge krupit ihop i hiphopmössan för att skydda sina lekamen’s from tha stårm. Nudeldjuret, som var dyslektiker, hesade fram: JAG KOMMER APPLODERA SOM EN BÅMB! Giraffen, som var Fredrik Lindströms genetiskt förbättrade klon, väste DU MENAR BRISERA SOM EN ATOMKLYVNING och nudeldjuret, som var realist, sade JA, och giraffen, som var surrealist, smälte ut till en vaxmålning och skrämde livet ur nudeldjuret, som var en Ko-Ardenner eller Cow-Ard från Texas Oil. Ja jag menar att de dog. Båda två. Hiphopmössan tänkte för sig själv att det var rätt äckligt YO YO så hon drog HOME BOY och vittjade lite snor. Mer om det aldrig mer.

V

Konklusion

Djupt andetag

Tänk Mel Gibson blå som fisk med vädrad underarm och spänning spänning och sen SHOOT!

Tågfönsterglaset splittrades tårar yrde överallt det var ARGOLD TO THE RESTAURANT han skrek STOPP WAP-mästare! Och WAP-mästaren drog sin pickadoll och franskbrödet kastade lasso med intestinerna och i hörnet flirtade popvänster med palestinierna de drog sina själar hårdare runt halsen men stickspår den franska listen drogs åt runt WAP-mästaren som tappade biffen som rullade in under en rullator som visade sig vara Argolds fällstols avlägsna kusin som var hemligt förälskad i FRANS som verkligen skulle behövts nu men han hade tyvärr fått anorexi och bestod numera av ett stort skinn som låg prydligt hopvikt i en isländsk backpackers ryggsäck som var sjukligt glad över sitt nya enorma uppblåsbara tält som kom väl till pass på grönlandshajken så Argold och monsieuren fick hala in WAP-mästaren själva och bemanningsföretagade honom på det sliskiga golvet och Argold skrek DU ÄR SLUT WAP! 3G HAR KOMMIT MED STORMEN för vi sa ju att det var sommardagen innan stormen och sa jag inte att Peter Stormare spelade rollen som mitt exotiska mandelknaperstekta exotiska djur och du vet ju att det enda som är viktigt i den här novellen är huruvida vi ska äta panerad ost till lunch eller inte.

Så levde alla i resten av sina dagar.

you goddamn SLUT shut up


/Författarskolan please/

Av Kee Leong 28 feb 2003 10:15