Ett Irak efter kriget

Jag skall försöka sätta in mig i den amerikanska officiella hållningen i Irak-frågan. Jag skall undvika att gå in i oljefrågan och försöka att utelämna amerikanska intressen helt. Ur amerikanska ögon skall jag se varför ett krig är så viktigt och om den Irak som kommer att byggas upp efter kriget verkligen kommer att fungera som det är tänkt.

USA vill enligt dem själva, anfalla Irak för att avrusta Saddam Hussein, man skall avväpna honom och omintetgöra alla massförstörelsevapen man är säker på att Hussein har i sin hand. Man skall i andra hand avsätta Saddam Hussein och inför demokrati i Irak. I dagsläget är man fullt beredd att inleda ett anfall, man avvaktar bara FNs säkerhetsrådets beslut. I USA handlar det helt enkelt bara om att man skall anfalla Irak med FN eller utan. Ett anfall är med andra ord oundvikligt. USA ser också Irak-frågan som så viktig att den står högre än frågan om FNs existens som den globala och ganska starka institution som den idag är. USA vet mycket väl att om de väljer att anfalla Irak i förebyggande syfte utan FNs gröna ljus så kommer man att urholka organisationen och sätta in den i en så djup kris att dess själva tillvaro hotas.

I planerarna som vi har fått ta del av säger man att man kommer att först och främst skydda oljekällorna vid inledandet av ett anfall och målet kommer att vara att ta ut Saddam på fyrtioåtta timmar efter startskottet. Om allt går bra kommer man att sätta in en amerikan för att leda landet, tidigare nämnde man en tidsperiod på två år av amerikanskt styre, nu har man uppgraderat till obestämd tid. Under den amerikanska kontrollen kommer man att inför demokrati i landet med hjälp av diverse amerikanska och irakiska experter. Där har också genomförts krav från turkiskt håll på att man önskar en maktpost inom den nya regeringen, andra arabiska länder har uttryckt samma intresse fast inte i samma klara ordalag. Under amerikansk kontroll skall man också skriva om den irakiska grundlagen och införa ett helt nytt juridiskt system. Det har också talats om att avskaffa dinaren som valuta för att ersätta den med något annat som skall föra tankarna på den nya tiden. Det låter som frid och fröjd, den låter som en utopi.

Nu till kritiken, irakierna tycker inte om amerikaner, detta är ingen hemlighet. Ett anfall från amerikanskt håll som går helt enligt planerna, det vill säga snabbt, med få civila förluster och Saddams avskaffande så snabbt som möjligt kommer att leda till en irakisk glädje. Man kommer att acceptera amerikanerna och kanske till och med visa öppen tacksamhet. Allt det här om allt går perfekt enligt amerikanska planer som sagt, och vi vet ju hur sällsynt det är att saker och ting är perfekta. Den första konflikten kommer att bli den dag då en amerikansk person sätts på posten som Iraks ledare. Den här konflikten kommer man nog att lösa utan större problem, men en första spricka kommer att uppstå och ju längre amerikanerna stannar i Irak desto mer kommer sprickan att vidgas. Efteråt kommer man att protesterna när man inser att Turkiet har fått marschera sextio kilometer in i Irak ända fram till Kirkuk, här fruktar jag blodbad mellan den turkiska militären och den kurdiska befolkningen. Fler invändningar kommer amerikanerna att råka ut för när irakierna inser att deras olja plötsligt har fördelats mellan USA, Ryssland, Turkiet, Frankrike, Israel och västvärlden i allmänhet. Den irakiska oljan kommer inte längre att vara irakisk och man kommer att ifrågasätta varför vinsten från irakisk olja inte används för att bygga upp det land som har stått stilla ända sedan 1980 då Irak deklarerade krig mot Iran. Lagarna som skrivs om för att passa västvärlden kommer att leda till konflikter då de i största sannolikhet kommer att strida mot irakiskt tradition. Dinarens avskaffande kommer också den att få röster att höjas. Irakierna kommer att känna som om man försöker bli av med minnet av deras land för att skaffa något nytt som enklast kan beskrivas som en lydstat.

Snart har USA gjort det igen, splittrat ett land och fått befolkningsgrupper att hata varandra. En av de största etiska rensningarna kommer att svärta landet och USAs krig då turkarna dödar kurder till höger och vänster. Shiamuslimerna kommer att hämnas på sunnimuslimerna som har utsatt dem för lidande under alla dessa år, för att till sist slåss ner av amerikanska styrkor som inte vill se muslimska fanatiker växa sig för starka. Aktiva medlemmar av Baathpartiet Saddams fascistiska parti kommer också de att råka ut för hämndaktioner från människor som har fått utstå elände på grund av sina anti-Saddam och anti-Baath ståndpunkter. USA kommer att bestämma sig för att inte lämna Irak i rädsla att landet kan drabbas av totalt kaos som i till exempel Somalia eller Afghanistan där det är snarare krigsherrar än en president som styr landet. Amerikansk närvaro kommer att råka ut för ett gerillakrig som kommer att skörda människoliv på båda sidor, men mest från irakiskt håll då de amerikanska styrkorna är bättre utrustade och antagligen bättre tränade. I en icke så avlägsen framtid delas landet upp i minst två delar där Shiamuslimerna får syd och sunni, nord. Situationen blir som i Korea eller varför inte Sudan. Krig och elände, osäkerhet och inte ett skymt av demokrati i lång, lång tid.

Det här var synnerligen en pessimistisk syn, men jag kände att det är på tiden att visa en andra sida som sällan får utrymme i varken media eller politiska diskussioner. Krig är aldrig lätt och en vinst betyder sällan ett avslut på en konflikt. Jag hoppas med min lilla, i sammanhanget obetydliga text, får folk att tänka innan de så snart bestämmer sig för att se USAs krigsplaner ur regnbågens spektrum. Ovannämnda situation är inget någon av oss någonsin vill se eller ha, men man skall ändå ha det där "tänk om..." i bakhuvudet.

Tillsist vill jag bara be om en liten ynnest, tänk på hur det skulle vara om USA hade sagt att det absolut finns andra lösningar än krig och att man skulle satsa stenhårt på en diplomatisk lösning. Hur hade vår syn på Irakkonflikten varit då?

Av Naseer Alkhouri 25 feb 2003 09:47